Blandade känslor
Gårdagen var perfekt.
Solen sken och det var så oerhört vackert här i Bjorli. Jag fixade biljetter till Island of Strak (efter ca 2 ukers krångel har jag äntligen hittat flyg och färjor som matchar varandra) och sen promenerade jag till skisentret. Var dock tvungen att stanna på Bunnpris och köpa cigg till mrs nikotinberoende innan. Helt emot mina principer så gör jag det. Fan, jag må verkligen lika henne. Kännde mig tvungen att tillägga till killen i kassan att det ikke var mina (ja, jag vet - jag beter mig som om jag vore 12).
På skisentret mötte jag upp resten av "familjen" och vi satt ute ett tag och bara hade det bra.
Kl 3 fick Hanna fri och vi gav oss ut på en 8 km runda på ski. Alla som känner mig vet att ski ikke är min grejj....Jag tror jag trynade mer än vad jag stod men noen må ju stå för underhållningen! Vi kom till ett kjempefint ställe där vi tog en pause samt mobbade hanna litt och slängde snö på henne. När vi satt där kände jag att jag kunde ha stannat här mye längre. Vi har det så bra här, varför må det ta slut? Samtidigt vet jag att det är bra att det tar slut när det är som bäst för då har man bara de fina minnena kvar men det gör ändå ont att tänka på det.
När vi kom hjem så lagade jag, hanna och Aske middag. Vi hade ikke noe rent vann och vi vågar ikke laga mat på kloakvann så vi kokade riset på kolsyrat vann med persikasmak......Nei, jag åt ikke av det.
Hanna fick ett ryck och ville at vi skulle sitta vid bordet och spisa "finmiddag". Ja,ja, whatever makes you happy. Det var ju Askes sista middag med oss så vi trängde ihop oss i vårt lilla kök(som jag har spist kanske 2 ggr i) och hade det koseligt. Jag lurade i Anette "gröna jävlar (= brytbönor) som jag gömt i grytan. Sen blev det film som seden bjuder. Pulp fiction är en mye bra film.
Väldigt trevlig dag.
Idag kunde jag ikke sova. Vaknade tidigt och bestämde mig för att promenera litt innan jobb. Sen satt jag på verandan utanför skisentret och funderade litt. Det är så mye som rör sig i huvdet nu.
Hanna och Aske stod på brett hele dagen, ibland kom de in och tog en öl och jag såg en massa mardrömssenarion framför mig hur de körde in i träd och allt dyligt men som tur var skedde ikke det. Men en blodig läpp blev det....
Sen blev det dags att säga hejdå till Aske. Jag hatar att säga hejdå. Tror att jag saknar förmågan till det. Det blev ett jobbigt och utdraget hejdå. Han har blivit en del av vår lilla familj och bott hos oss hele denne uken. Han fick halsduken som jag stickat - då må han huska oss.
När vi kom hjem kändes det tomt.
Näste uke är det jag som reser, men jag vill ikke. Jag gidder ikke skriva mer, ska kika på en morsom film för att bli glad igjen. Noenting hjärntvättande helst.
