Äventyr i....

Fullt ös medvetslös

Dagarna bara försvinner iväg, jag är överallt och ingenstans.
Helgen jobbade jag bort. Det var roligt att komma tillbaka till näske krog och träffa alla igjen men detvar rätt dött med gäster och stämningen var lite märklig eftersom ingen vet vad som sker i sommar och om krogen verkligen blir såld. Men man ska ju alltid ha en plan B och den jobbar jag och sandra med. Hon har äntligen gått med på att lämna detta lilla ställe för att åka till ett annat litet ställe - där man får bättre betalt. Häromkvällen satt vi och kikade på nätet efter sommarjobb i norge, vi hittade några nöjesfält som vi sökte jobb på! Det vore hur kul som helst. Bäst vore det att få jobba i spökhuset och skrämma skiten ur alla barn.....jag kan ikke sluta le när jag tänker på det.

Annars har jag varit lillasysterpassare, chaufför och hästskötare, åkt till farmor och farfar och babblat med dem, sovit hos sandra och bastat, färgat hennes hår samt (???) fått mitt hår färgat. Det gör inget sandra.....jag ska färga om det ikväll! Varit på massa cykelturer, rännt på stan i utlandsförberedelser, gjort massa ångestladdade och hjärtpåfrestande banköverföringar och varit på linsundersökning där de petade i nån vätska i mina ögon så att de blev gula(vilket jag märkte först när jag åkte till farmor och farfar och fick en chock när jag kikade i spegeln).

Veckans händelse: i förrgår när jag stod i köket såg jag något grått svicha ner utanför fönstret, 2 sekunder efter springer Lovisa skrattandes nedför trappen och gapar att katten ramlat ut från fönsterkarmen på andra våningen - igjen. Vi kikar ut och där sitter han som om inget har hänt, det är kanske därför han är så slö hela tiden? Det måste vara ganska tröttsamt att ramla nedför ett 2-våningshus hela tiden.

Jag har lite problem med det där att jag ska vara borta i 6 ve men inte ska ha någon packning med mig. Allt finns där att köpa, du får ikke ta med deg nå mye packning!!! säger de åt mig. På något sätt packar jag alltid för mye. Det är nog därför de vill att jag ska komma förbi innan i drar till arlanda. Ni tänker gå igjenom min packning och rensa, eller hur?! 

Efter 16 h resande kom jag så äntligen fram i fredags natt. Ett tag trodde jag att jag ikke skulle hinna för vid ett av tågbytena i Norge får jag reda på att tåget har ersatts med en buss. Försök lösa denna ekvation: i stället för ett tåg sätts en buss in, denna buss är ikke bara långsammare utan må dessutom åka en längre väg samt reser 30 min senare än vad tåget skulle göra. Resultat: en hyper Linn som är helt övertygad om att hon ska missa tåget i oslo, och därigenom även det i stockholm... 10 min innan mitt tåg ska gå kommer vi fram. Då var det djungelns lag som gällde; jag slänger mig ut från bussen armbågar mig förbi alla stackars människor som kommer i min väg, springer till SJ automaten som ikke fungerar och står helt plötsligt av en slump vid rätt spår 1 min innan tåget avgår med en puls på 200 slag per minut. Jag hade ingen biljett eftersom det ikke gick att hämta ut och lyckas skrämma upp mig själv med skräcksenarion där jag blir utkastad pga detta (jag var ganska stressad och trött vid denna tidpunkt..)men det var fler än jag som haft samma problem så det gjorde inget. Konduktören var jättesnäll och resten avresan sov jag bort.

Nu är jag alltså tillbaka i sverige några dagar innan nästa resa. Det blev några intensiva dagar hos mormor med vaccination, innförskaffande av div prylar, museumkikande och påhälsning hos släkt och vänner samt lite obligatorisk längtan tillbaka till norge och familjen där.
idag reste jag tillbaka till övik och upptäcker att i princip allt är som det var för 3,5 månader sen:

familjen ser likadan ut och beter sig likadant
det spelas samma musik på radio
det ser exakt likadant ut utomhus
mitt rum har fortfarande 2 dörrhål utan dörrar och har tyvätt ikke blivit större
jag har haft mitt dagliga telefonsamtal med sandra (fast idag blev det egentligen 2 gånger till och med)

Två undantag:katten ignorerar mig och tack och lov har vi nu två toaletter

Last day at work! De siste dagarna har jag och hanna vart riktigt less på stället vi kallar vår arbetsplats. Vi är i en liten svacka där vi ogillar alla ocharmiga människor som ska ha och ha. Förhoppningsvis går det över..noen gång..... 
 
Emelies fam var på besök över helgen. Det första jag såg och hörde när jag vaknade på fre morgon var emelies mamma: hallå, skulle din mamma hälsa på i denna skitiga stuga?
Nej..hon skulle ikke liva in innanför tröskeln ens...svarade jag helt ärligt. Det värsta var att vi hade panikryddat bara några timmar innan de kom. Det går aldrig att få det riktigt rent här.
De var alla akkurat som de alltid har varit och alltid kommer förbli och i vår lilla stuga bodde vi så 7 pers i 3 dagar. Jag har alltid tyckt om hennes familj, de är så uppfriskande ärliga och rättvisa.   

Vi jobbade sista helgen tillsammans hanna och jag och vi ville bara stänga skiten och resa hem till farmbakken för myskväll. I stället satte vi igång fågeldansen på högsta volym i köket och dansade lös som galningar. Mitt i det kom benjamin in -  såg litt osikker ut och spörde: er det travelt?! När vi gick ut till kassen sen satt det 7 guttar och stirrade på oss, tydligen såg man in i köket. Ja,ja; det bjuder vi på!
Sa hejdå till jakob och sen till illse. Jag är helt avtrubbad nu av alla hejdån, jag tror jag har stängt av känslomässigt. Ur funktion för tillfället.

Idag jobbade jag sista dagen, magnar kom aldrig på jobb och både anette och hanna var fri så det var bara jag och emelie på jobb. Det var ikke så travelt om man sier så. Vi sprang mest runt till varandra och snackade, det fanns faktiskt ikke noenting att göra som vi gidde starta med. I stället snackade vi för första gången på allvar sen jag kom hit. Jag hade glömt bort att vi känt varandra så länge. Vi har känt varandra sen vi var små men vi har ju ikke umgåtts så himla mye - 3 ggr om året kanske, trots det har vi fortfarande kvar varandra. Sist vi sågs var för nästan 2 år sen när jag var sjuk. Det har skett en del sen dess. Så tiden emellan tog vi igen idag. Vissa saker föll på plats idag och jag tror att jag vet vad jag ska och ikke ska göra den närmaste tiden.

Senaste nytt: jag skiter i england, fick arbetsavtalet med alla detaljer; 60h arbetsuka med månadslön på 7000sek. Nej tack! Drar till thailand i stället den 21 april och blir borta hele maj. Norge-familjen ska ha reunion i Thailand. Separationsångesten blev för stor. Vi trenger alla litt semester. Dykning i Thailand 3 uker sen kanske surfing i Bahli!!!
Ny problematik: finna jobb i sverige över sommaren. Ringde min chef i sverige: åsa....ni behöver inte möjligtvis hjälp i sommar??? Jo, det behövde dem men jag kan inte lova dig heltid, bara som förra sommaren ( då jag till slut jobbade 5-6 dagar/uke...) Senare samma kväll fick jag ett sms: du råkar inte vara i sverige på tis och kan jobba? Kunde ikke låta bli att skratta, det var så typiskt åsa. Men de kanske byter ägare i juli så jag har prel bara fram tills dess. Kanske drar till oslo då eller vad säger du sandra svensson? Har bestämt mig för att dra med bästa vänninan om hon nu kan slita sig fra pojkvännen en eller två månader. Jag misstänker också att lilla hanna kommer att dra sig till oslo i sommar, vad vore sommaren utan henne?