Manlighetspoäng
Står med lena i juice och smoothiebaren vilket är väldigt underhållande. Vi gör en del tabbar ibland som skapar lite skratt och hysteri. T.ex. hittade lena en av cheferna liggandes på golver i försök att stoppa juiceflödet på golvet.... Dere må husk att stoppa slangen i söppelposen! Ehe...vilken slang?! Får ju inte direkt nån upplärning så vi finner ut sådana ting lite nu och då....
Idag lyckades vi också skapa en oerhört äcklig smoothie, vilket var lite roligt eftersom lena alltid säger - blanda i lite vad som helst, smoothies kan inte bli äckliga. När jag frågar vad hon hade i den visar det sig att det var fryst grapefrukt...hoppsan. Besk var det och det gick inte att fixa med bananer och så kommer chefen runt hörnet och lena får panik : Han kommer vilja smaka! Häll ut den, vi måste hälla ut den! I panik svischar hon ner den i diskhon så att han inte ska se den och sprutlackerar på så sätt väggen och dörren vilket ju gav honom annat att fundera över förutom att smaka på smoothien!
också så dök aldrig salladssnubben upp så när vi kutar in i kylen för att fylla upp sallads- och fruktbuff'een så är det i princip tomt! Vilket gav upphov till en del vilda blandningar från vår sida för att fylla ut tomrum.
kassan hängde sig, lena kastade is på mig och jag knäckte en dörr...norge är så himla organiserat...
På vägen hem upptäckte jag att efter monsumregnet som jag cyklade i i morse så hade bromsarna i princip slutat fungera, jag fick inte stopp på cykeln helt vilket var himla läskigt så jag gick i alla nedförsbackar och cyklade resten. Jag har noll koll på mekanik och mitt tålamod är inte heller det bästa men envishet har jag ju så jag samlar på mig alla verktyg jag har hemma och sätter mig med manualen för cykeln på backen på gården (med skateboardåkande ungar runt omkring mig). Och tro det eller ej: jag fann ut att bromsvajern behövdes spännas och lyckades med det så nu funkar bromsarna väldigt väldigt bra! Fixade cykellyse på en gång också som jag köpt. Svart om händerna och med ett förnöjt leende sitter jag nu här och skriver. 10 manlighetspoäng till Linn!
Jag är nu en vanlig svensson
Nästa vecka ska jag jobba på konferensen när jag slutat på food courten så det blir lite långa dagar men det är mycket bättre att sen får vara fri 2 dagar i rad! Ska gå och kika en sväng på stan idag hade jag tänkt och sen blir det tjejkväll hemma hos oss med film och mys.
Annars har det gått fint på jobbet vilket är tur för det har vart lite kaos i privatlivet. Inte nog med att jag blev väldigt chockad och mörbultad vid olyckan - jag har nu dessutom fått böter av polisen för att ha brutit mot högerregeln. Trodde bilister hade väjningsplikt mot cyklister och gåenden men så är det tydligen inte här. Så 2500 nok i böter har jag fått - jippi! Sen massa försäkringsskit som jag inte har någon koll på men som tur är har man ju föräldrar!
Det är när sånt här händer som man känner hur ung man egentligen är. Jag har ingen koll på försäkringar och vet inte mina rättigheter i juridiska frågor. På toppen av allt har banken strulat till mina uppgifter och jag kommer inte in på min internetbank - och då banken bara är en internetbank blir det lite problem....Kraschad databas över de nya kunderna så de skickar ett rekomenderat brev till min folkbokförongsadress(sverige....) med ny pin - kod. Jaha...hur ska jag hämta ut den då?? Har vart en riktig sur-kärring i telefonen till kundservice, en riktig sån som jag själv hatar.....men de har ju strulat till det och nu får jag lida för det!
Men det verkar som om det löser sig nu, ska skriva en fullmakt så att de där hemma kan hämta ut åt mig. Det är märkligt vad allt ska strula på en gång. Men jag tänker att när allt det här har lagt sig och fixat sig så borde jag ha flyt i åtminstone ett år.
Det positiva är att det äntligen är sol i oslo! Har regnat och åskat i princip var dag sen jag kom hit. Igår sa de på nyheterna átt oslo vart den blötaste platsen i europa....ja...vi har märkt det....Igår natt var det värdens oväder med blixt och åska, alla vi samlades samtidigt i vardagsrummet och ett frenetiskt utdragande av kontakter i lägenheten påbörjades. Sen skulle man försöka sova vilket inte var så lätt när det emellanåt small och hela rummet lyste upp! Dagen efter var alla på jobbet mörka under ögonen och trötta, då är det rätt illa när det är sånt oväder att man inte kan sova Men nu är det sol! Och jag tror jag ska dra ut en sväng när taekwondomachen på tv:n slutar.
Ha det bra!
Alla svenskar på plats
Nu har allvaret börjat, skolan har startat , eleverna är på plats och så är även alla ansatta. 3 stycken kassörer finns kvar sen förra året - resten har kastat in handduken och vi i svenska damlaget har tagit över! Hittills tycker jag det inte är så farligt, är ju dock van vid varm arbetsmiljö, diverse kaos och flygande mat sen den intensiva vintersäsongen i fjällen. Vi svenskar är vikingar! Nej, allvarligt, norskar är faktiskt lite....långsammare...och har sämre arbetsmoral. Sån är det.
Förra veckan blev jag utlånad till konferensen de skrattade lite åt mina otroligt fula men sköna foppatofflor och sen fick jag fin-kläder att byta om till (och svarta skor var visst ett måste....så foppa rök, sorry Sandra!). Så där ska jag hoppa in ibland och jobba extra.
Annars är det food courten som gäller och det är riktigt trevligt faktiskt. Kommer väldigt bra överrens med göteborska lena och johanna från sundsvall.
Igår flyttade Gry in på riktigt i lägenheten och ting bara fortsatte att strömma in! Hennes föräldrar var med och de var väldigt roliga - man märker vart ifrån hon fått allt för de var så lika både till utseende och sätt! Retades lite med grys pappa och så tvingade vi honom att fixa internetinställningarna åt oss - hittils har vi snyltat på en grannens....
Det är så skönt att det är så avslappnat med dessa tjejer som jag aldrig träffat förr och jag har haft en otrolig tur med lägenheten har jag märkt när jag hör de andra tjejerna på jobbet prata om hur de bor..
Back to Norway
Japp, nu är jag tillbaka som bloggare igen!
Efter min fantastiska asienresa kändes det inte så nödvändigt att blogga när jag var tillbaka i Sverige. Vad har skett sen juni? Ja, jag har jobbat, jobbat och jobbat lite till på näske krog (väldigt roligt att träffa alla igen och massa kaos och tok samt tyskar, italienare, fransmän och schweizare som inte kan snacka någon vidare engelska....). Umgås med sandra och alla andra klämde jag in på kvällarna och nätterna och sova - det har vart en bristvara. Stort sett har sommaren vart jätterolig och händeserik och efter ca 2 månader i sverige är jag nu tillbaka i Norge, denna gång Oslo. Har fått jobb som resturangbiträde/kassör på Handelshögskolan BI i nydalen. Med massa flyt har jag hittat en lägenhet tillsammans med 2 norska jenter som studerar. Vi fick den otroligt billigt (för norge och för området d et vill säga...) av en professor på universitetet som ska till kina ett år. han är så rik så att han inte riktigt behöver pengarna för hyran och eftersom tjejerna är studenter valde han dem. Lägenheten är apstor i lyxområde på holmenkollen, fin-fint-värre. Barnfamiljer, pensionärer och överklassare bor här och så vi - 3 unga jenter som pluggar och jobbar, behöver jag säga att folk blir förvånade att vi bor här? Det är vi också, men ibland ska man ha tur!
Hade dock inte fullt så tur - eller, kanske alltför tur när jag tänker efter, i fredags när jag skulle cykla första dagen till jobbet. Jag han cykla min och krockade sen med en bil i en korsning med dålig sikt. Jag gjorde en äkta fimkrasch då jag flög/rullade över motorhuven, smällde i på andra sidan vägen och fortsatte rulla en bil. Skorna flög, väskan flög, cykeln flög, jag rullade....såg bara bilen hastigt - något svart som snurrade (fast det var ju jag som snurrade då...) och ligger sen en bit bort. Jag var så oerhört förvånad, jag var helt inställd på att jobba första dagen och nu helt plötsligt lågt jag på vägen och hade krockat med en bil. Helt irrationellt blir jag stressad och nästan irriterad - jag ska till jobbet ju! Sånt här har jag inte tid med, så jag tar mig upp och linkar efter son och mina tillhörigheter. Känner inte att jag har så ont och tycker att det gick bra, har ju åkt av hästryggen massa gånger så det är väl samma sak? Då vaknar bilisten till liv, jätteuppskakad ringer han polis och ambulans och säger åt mig att sitta ned, sett deg ner, sett deg ner!!!!!!
Nej, ja skulle till jobbet. Men så när jag hittat mina saker tar jag en titt på bilen, och sen min cykel, vilka båda är rätt tilltyglade. Inser då att jag inte kan ta mig till jobbet och att det nog var en jävla smäll ändå och sätter mig ner. Börjar känna smärtor i foten, armen och svanskotan, samt i halsen. Fan....
Mobilen fungerar inte och jag får inte tag på någon och börjar få panik. Polis och ambulans kommer och de tror så klart att jag har huvud och nackskada så nackkrage kommer på och tusen frågor och undersökningar börjar.
Märkte att när jag utsätts för trauma blir jag en besserwisser, nej, jag har inte brutit revbena så ni behöver inte klämma där, nej jag slog inte i huvudet jag är fullt medveten om allt som hände, nej ni kommer inte hitta något ovanlig med pulsen eller andningen, nej jag behöver ingen nackkrage, ni kan nog sänka nackkragen ett snäpp - den är för hög....De tyckte nog jag var lite jobbig och tittade lite konstigt på mig. Ambulanskvinnan som tog hand om mig var snäll men ny, det märktes. Om jag hade haft en nacke-rygg - skada hade jag nog vart förlamad nu.
Jag åkte ambulans till legevakten och fick vänta med alla andra skadade och skrikandes männsikor i en timme. På väg dit hamnade jag i chock och fick halvpanik eftersom jag inte fick tag i någon och inte kunde ringa chefen eller de där hemma för att fråga om försäkring och sånt skit, blev rädd att det skulle kosta massa och viste inte vart jag var eller något . Förstod också hur sjukt tur jag haft, jag kunde lika gärna vart förlamad eller död.
För att göra en lång historia kort så fan de inget fel på mig och bara lämnade mig med ett papper i handen. jag var rädd, visste inte vart jag var och var chockad. Irrade runt ett tag innan jag hittade en buss som jag kunde ta och sen gå sista biten hem. Väl hemma var jag ju själv för de andra tjejerna hade inte flyttat in ännu, jag lindade min fot, smörjde in med muskelsalva, plåstrade om min arm (nej, inget av de gjorde läkaren, han upptäckte inte ens min svullna fot), tog massa alvedon och stupade i säng. Just då var allt skit och jag har aldrig känt mig så ensamm i hela mitt liv.
Måste klaga lite på det dåliga omhändertagandet faktiskt, och de viste att jag inte hade någon att vända mig till:
Har du någon du kan åka till?
Näää...
Ingen alls?!
Nääää......
Men, är du aldeles ensam?
Jaaaaaaaa
I hela norge?!
Jaaaaaaa........buhu, buhu
Ja,ja. det var ju rätt kaosartat där och till slut kom tjejerna hem och jag träffade dem för första gången(vilket första möte...) och senare på kvällen kom calle fram.
Har nu bearbetat det som hände och förstått hur himla tur jag hade. jag är i princip helt oskadd! Jag förstår det inte...Jag krockade ju med en bil och flög över den.
Har även fått en hjälm av calle. Tack!
På mån blir första dagen på jobbet i stället.
ta hand om er alla där hemma, ta inget eller ingen för givet.
