Ingen fara pa taket

Jag vet inte helt vad det beror pa, det kan vara att jag vart sjuk 1 ve nu och det naturligt forsvinner, att jag blev sa skramd av kliniken med alla konstiga dropp, att tabletterna fungerar eller att det ar en placeboeffekt, oavsett vilket sa ar jag pa battringsvag och kunde krypa ur sangen igen.

Idag akte vi till en silkesfarm och fick se hela processen: fran att de odlade blad till silkesmaskarna till den fardiga produkten. Det var OTROLIGT haftigt att se och det kanns ocksa bra att se ett projekt som det som ger jobb till folket i utkanterna av byarna och son INTE tillater barnarbete.
Man kan ju ocksa undra vem som kom pa hela grejjen att gora nagot sa vackert fran nagot som ursprungligen ar en ful restprodukt fran larver!
Vi fick se nar de kokade kokongerna och nystade upp dem till tradar, spann det pa spinnrockar, fargade det och vavde. Helt otroligt.
Vi letade upp var tuk-tuk chauffor igar och fick honom att kora oss hela dagen, forst till silkesfarmen och sen till landminemuseet.
Sa det var en ganska typisk dag i kambodja: forst ser man nagot otroligt vackert och glatt och sen sa moter man fruktansvard historia och verklighet.
Landminemuseet var valdigt nodvandigt att aka till, inte kul, men nodvandigt. Det finns fortfarande runt 6 milj landminor och UXO gomda i landet, det ar helt fruktansvart nar man tanker pa det. Sa mkt tankbar odlingsbar mark som nu ar dodsfallor.
Museet hade startats av Aki Ra, en fd barnsoldat som ursprungligen vart med i Khmer Rouge och planterat minorna, men som sen gatt over till kambodjas nationalarme och borjat med de-mining i stallet. Till slut hade han samlat pa sig sa manga landminor och UXO att han kunde skapa ett museum. Det sager en hel del tycker jag. 

Igar sa traffade vi en jattetrevlig tavelhandlare och pa nagot konstigt satt var vi plotsligt sittandes pa sma barnplaststolar och pratade kamodjas historia och politik och fick lite insikt fran honom. Han hade mkt att saga och det marks att de har vart med om sa mkt for de ar sa oppna och vill verkligen beratta for en och fa ur sig allt de tankt pa under sa manga ar. 
Vi markte ocksa fran honom att allt kanske inte helt ar sa bra som regeringen vill fa det att se ut till omvarden, men att det anda ar battre. Turisterna borjar ju komma nu och ekonomin satter fart, jag hoppas bara att det leder till forbattring och att de klarar av det och inte forstor landet.

Ikvall kopte vi bussbiljetter till Phenom Pen. Det ar lite synd att aka ifran siem reap men klockan tickar och vi kan inte stanna langre. En dag kommer jag komma tillbaka hit igen, det kanner jag pa mig. Och da tanker jag inte vara sjuk.
Bussresa imorgon blir bra for da far jag en till dag att bli battre pa innan Phenom Pen ska utforskas efter det ar vi fortfarande lite kluvna over vad vi ska aka men det blir nog efterlangtad bad och dykning pa nagon avlagsen o i thailand. Alla turister haller till i kho lanta och phuket sa om man bara undviker de stallena borde det bli bra.

Underbara Kambodja

Den senaste veckan har vart handelserik sa jag backar bandet lite for att ta med det viktigaste.

3 dagar i KL blev det innan vi drog vidare. Jag tog mig i kragen och gick till en optiker for linskoll och synkoll och for att kopa nya glasogon.  Det har med nya glasogon har jag dragit ut pa i for manga ar nu pga snalhet och fafanga men nu blev det gjort.
Linskoll var som vanligt lite latt obehagligt, det ar helt enkelt INTE naturligt att fa ogonlocket upprullat pa en bomullstopps! Hon konstaterade ocksa att jag sov pa tok for lite..vilket inte kom som nagon storre overraskning. Sa fick jag lite smaskall for att jag anvande linser for ofta och lange men nu nar jag har fixat nya briller sa far det helt enkelt bli andring pa det.  

Sen fick vi tag pa bra biljetter till cambodia, siem reap och bokade dem. Och kikade lite narmare pa bokningen och borjade fundera pa hur vi skulle ta oss till flyget. Incheckning var kl 5 pa morgonen och t-banena till centralen dar sen tagen/buss gar till flyget gick sist kl 24. Sa det slutar med att vi checkar ut fran rummet pa fm och spenderar den regninga dagen med att titta pa film i allrummet, gar till t-banan, tar den till centralen, tar sen buss till flygplatsen och ar dar lagom runt 23 dagen innan.
Vi hade hort att den var oppen 24/7 och att manga sov dar sa det skulle inte vara nagra problem. Vi hittar nagrastolar och kryper upp for en "god natts somn".....vilket aldrig kom. Sen nagon gang under natten ropar de upp i hogtalarna att flygplatsen maste tommas pga igendimning ! ??? tydligen var det sa mkt folk som sov dar att allt immade igen. Sa vi valde ut med alla andra manniskor och upptackteatt det inte fanns sa manga bankar ute och fick i stallet hitta en avskilld vagg dar vi lade oss ned pa golvet och ''sov'' tills vi blev inslappta pa flygplatsen igen. Det sjuka var att jag sov battre ute pa golvet an inne pa bankarna.

Till slut kom vi till Cambodias flygplats, siem reap och fick ga igenom en febermeter innan vi fick komma in i landet. Redan pa flygplatsen fick jag bra vibbar for det var sa vackert redan dar!
Vi tog en tuk-tuk in till stan och hittade ett jattefint guesthouse som har hotellstandard och som inte kostar nagonting egentligen, Bornerummen kanns annu en gang sa sjukt overpriced. Jag behovde inte ens bara upp vaskan sjalv(utan var i stallet orolig att grabben skulle knacka ryggen och det skulle vara mitt fel...). Om nagon ska till siem reap sa bo pa Smiley Guesthouse!
De senaste dagarna har bara flugit forbi. Vi hittade en bar och palitlig tuk-tuk chauffor som vi har allt oss till och kopte ett 3 dagars pass till Angkor.
1:a dagen tog vi alla tempel i utkanten och fick honom sen att kora oss lite off till ett avlagset tempel som var skont tomt fran turister.
Dag 2 tog vi templena nara Angkor Wat och dag 3 blev det garnd finale men Angkor Wat och sen en 2 h enkel vag till ett avlagset jungeltempel som om jag ska vara helt arlig faktiskt slog Angkor Wat, sa det i sig forklarar hur haftigt det var! Vi fick tag i en lokal guide som guidade oss in i de nedrasade tranga oppningarna och tog oss over murarna och upp igenom rummen och klattrade over rasen och det var bara helt obeskrivligt! Det forsta templet som man faktiskt aktivt fick uppleva och klattra omkring i och squisa in sig genom de tranga utrymmena!!! Ashaftigt: Bang Maela sager jag bara! Nedrasat, ovrevaxt jungeltempel ute i ingenstans! Och nast intill turistfritt!
Angkor Wat var ju bra det ocksa men det var sa mkt turister. Jag fick lite samma kansla som jag fick nar vi var i Egypyen i Luxor, det var forvanandsvart mkt som var lika i arkitekturen. Man verkligen kande hur gammalt det var och sparen fran den gamla civilisationen var valdigt vackra. Jag blev sa inspirerad att jag gick och kopte en historiebok om khmerriket.

Sen sa har vi strosat runt pa marknadena och sett en film om Pol Pott och killing fields vilket var obehagligt men nodvandigt for att forsta landet och manniskorna. An en gang blir jag sa frustrerad over manniskor och vad vissa ar kapabla till, och vad andra ar kapabla till att blunda for bara for. Jag forstar inte var all onska kommer ifran.

Igar var vi till Tonle Sap som ar sydostasiens storsta sjo med ett otroligt biologiskt mangfald och en ganska fascinerande historik pa vattennivan genom aret. Nar det ar regnsesong stiger den 8-9 m mot nar det ar lagsesong. Sa vi akte runt i baten och kikade pa alla flytande hus, flytande affarer, flytande skoler och flytande basketbollplaner....Sen under torrsesongen sa ar allt det pa land! Vilket satt att leva! Det var kul att se hur de anpassat sina liv efter vattennivan.
Sen fick vi bevittna ett ganska udda satt att byta ut stockarna under en flytbrygga pa. Ett stalle vi stannade pa skulle byta ut flyttimmret sa vi stod pa andra sidan pa overvaningen och tittade i skrackfascination. Forst sparkade de bort det gamla sa att halva bryggan var under vatten, sen gled de fram pa det hopbundna stockarna, placerade dem langs med kanten, dok ned och faste repen runt flytbryggan och sen stod och drog och hoppade och vred och grejjade tills stockarna gled in under bryggan och den var over vatten igen(ungefar vi den tidpunkten da alla plurrat runt 3 ggr var utan att det skulle vara meningen och efter manga skratt). Dom ar bara helt underbara manniskorna har, valdigt glada och uppfinningsrika. Och om man bara sager nejtack nar de forsoker pracka pa en nagot sa bara smilar de och sager okey tank you!

Nackdelen ar val att jag konstant har vart sjuk sen jag kom hit och flangandet  angkor och aklla tuktuk turer har inte gjort det battre. Roligt nog har jag alla symtomer pa svineinfluensan men det ar ju samma som vanliga influensan ocksa sa det ar ju ingen anledning till panik. Fast idag har jag vart sa deckad i feber att jag legat hela dagen. Jag tog mig i kragen och gick in pa chinesiska kliniken runt hornet for en koll. Jag fick en tolk eftersom min kinesika ar...obefintlig...Han klamde och grejjade och tog blodtryck och puls och hela ramsan och skulle sen fixa nagot ''to drink'' tyckte jag han sa och tog in mig i ett rum. Ja,ja tankte jag nu far jag nagon dunderkur men han kom in med slangar och grejer och det visade sig att det var "drip" han pratade om, dropp men nagon pissgul vatska i en gammal flaska med not etikett pch black klottrat pa. Jag freakade ut totalt. No drip, no drik, pills? I don't want any needles! Nalsskrack som jag har och framforallt pa ett sadant stalle, nar jag inte har nagon aning om vad det ar eller vart de nalarna vart forr. Han ville prompt ha mig pa dropp i 2h timmar men jag vagrade, da forsote han fa mig att ta det i sprutor men det satte jag mig pa tvaren till ocksa: no needles!!!! Till slut forstod han att jag inte skulle ge mig och hade en lang diskusion med min kinesiska doktor som fromodligen tyckte jag var dum i huvudet och gick med pa att ge mig det via medicin i stallet men sa att det skulle ta langre tid.
Sa nu har jag en pase med fargglada tabletter packat i pasar med 3 st olika i varje pase och de ska jag ta 3ggr om dagen i 5 dagar. Spannande....


Nej, nu skiter vi i det har!

Sa, change of plans. Laubuan hade nu bara 1 dykoperator och de hade stangt fram till jan pga ovanligt daligt monsunvader. Och regnet bara fortsatte att vraka ned, varje dag, fragan var bara nar det skulle komma.
Det slutade med att vi konstant gick runt med paraplyer och regnjacka oavsett hur varmt det var och solen sken for nar man mins anar det...
Men vi var lite kulturella och akte till peace park och surrender point dar australienarna fick japanerna att ge sig ivag fran landet och gick pa museet gjorde vi ocksa(fast det var smaklost med blod malat pa vaggarna och skotthal overrallt).

En fin botanic garden hittade vi ocksa men mkt mer an sa blev det inte nar vara vrakdykningsplaner krossades, som all annan dykning pa Borneo faktiskt! Vi fick veta att sipadandykningen som vi egentligen skulle fa gora den 23:e nov nu inte fanns forran den 3:e dec, tank som det kan ga nar man inte mutar sig fore i kon!

Nagon gang under dagarna pa Labuan kom vi fram till att vi bara slosar tid och pengar och att vi skulle dra oss fran Borneo sa fort som mojligt. 5 dagar tog det sen att antligen fa tag i en nagot "billig" biljett harifran sa vi blev strandade i KK iegn i 3 dagar.
Men vi gav det en 2:a chans och hoppade pa en bat till Mamutik bevapnade med vattentat vaska, paraply och regnjacka. Vi hade kommit over rabattkuponger ocksa sa vi blev inte likta blasta denna gangen.
Nar vi kom fram foljde vi vaga anvisningar: take left at the toiletblock and follow the trail to the west side of the Island for some great snorkeling!". ok, tankte vi och hittade till slut en liten stig:det maste vara den har! och borjade knata uppfor den in bland traden, over rotter och genom spindelvav. Har kanske, eller har?! det fanns jattefina platser man kunde snorkla vid om man ville bryta nacken pa vagen ned dit for det var stup ned och vassa klippor langs stranden. det slutar med att vi kommer ut ur jungeln och befinner oss 10m till hoger om toalettblocket. Vi fick alltsa en lite jungeltrekking runt on. Vem behover sighna upp for dyr jungeltrekking nar du bara kan ga vilse sjalv runt en nationalparkso?
Vi gav upp och gick dit alla andra var och fick 2 h fint snorkelvader. jag invigde min nya undervattenskamera och blev forfoljd av ett stim med Sergany Majors som konstant pickade mig pa fotterna och fullstandigt ignorerade mig nar jag forsokte schasa bort dem. Ett stimm med Parrot fish(min favorit), clownfish, angelfish och butterflyfish bestamde sig ocksa for att komma och kika pa den "konstiga fisken" och var upp och pickade pa min kamera och pa masken. De ar mer tama an vilda de har fiskarna! Sa det blev en del bra bilder.
Sen sa kom ju regnet(surprise,surprise..) och vi tog skydd under ett tak i vantan pa baten tillbaka.
Precis som forra gangen kunde vi lita pa de underbara japanerna att latta upp stamningen da de drog igang musik och stallde sig att dansa och leka sjuka lekar i regnet. Nagon gang blir det en resa till japan, sa ar det bara! Jag blir sa glad av manniskorna.

Men nu ar vi ANTLIGEN pa fastlandet, fran Johor Bahru akte vi direktbuss till KL och stumlade in pa dragon in runt 12.30 inatt och hittade ett doorm som inte var fullt. Imorse flyttade vi till varat favvoplace Oasis och har vart i alla fina parker och museer under dagen. KL;s birdpark var ganska haftig med 3000 friflygande faglar. Nar vi stod och tittade pa pafaglar kom det helt plotsligt en stork gaende, tittade pa oss och gick forbi. Inte varje dag det sker. Och pelikaner, flamingos, rino hornbirds, pappegojor, emuer, strutsar och div fargglatt och konstigt sag vi.

Jag blev mattligt irriterad pa barnen och dess foraldrar nar glina skrek och kastade saker pa faglarna och forsokte sla dem. jag gav foraldrarna en missnojd blick och muttrade att jag hoppades att dem skulle bli bitna for att lara sig den harda vagen. Ca 10 min senare star jag ganska nara en stork och forsoker ta en bra bild nar en unge kommer och stor och till min fortjusning jagar storken bort honom genom att forsoka bita honom! hehe..storkar har personlighet! Min nya favvofagel.

Vi ska gora ett nytt forsok pa petronas pa tis och imorgon blir det lake gardens och sen times square. Planen ar att sen flyga tilll cambodia och sa thailand efter det. Tiden gar sa fort och vi har vart pa resande fot over 2 manader nu. shit shit shit, jag kommer frysa ihjal nar jag kommer hem! Tom nu borjar man tycka att det ar "kallt" nar det ar regn i luften....

Ibland blir jag bara sa trott

Ok, kl 7.15 tumlade vi ut fran guest houset i kk mot ferry terminal dar baten gick ifran kl 8. Halvt i somnen ocksa da det inte blev mkt somn kvallen innan. Vi hamnar ombord pa en lite farja som kor oss 3,5 h till Labuan.
Val iland har vi ett namn pa ett guesthouse, ett buss nr och en vag. Sa svart kan det inte vara att hitta dit tycker vi. Men vad fel vi hade...i stallet fixk vi lite bussightseen och blir totalt utstirrade(som vanligt da...).
Jaha, skit samma! Vi tar nasta pa listan da: ASV Backpacker, right across the road from the jet ferry. Ok, skitenkelt ju! Sa vi tar oss till ferry terminal och gar, och gar, och gar....Och jag kan saga att den INTE ligger pa andra sidan fargterminalen.... Vid det har laget ar vi i halvt upplosningstillstandf eftersom inget gar ratt och det ar sa tragiskt att det ska vara sa svart att ta sig nagonstans i detta land! 
Det slutar med att vi hittar ett jatteskabbigt inn som har ett rum ledigt och maste punga ut med en summa som skulle gett oss lyx i thailand...hm...malaysia borneo....inte som jag tankt mig...
Vi garvar at rummet for det ar inte sa mkt att gora at saken och bestammer oss for att vara sa lite som mojligt pa rummet. 
Nar vi gar runt i staden marker vi ocksa att vi ar de ENDA vita turisterna har, och finns det nagra andra turister gommer de sig val. Allt ar nastan stangt eftersom det ar den arliga Memorial Day for de som dog i WWII pa minneslunden de har pa norra toppen av on. Man tanker inte sa mkt pa det men borneo fick vara med om en hel del under de aren da Japan ockupperade dem och anvande dem, som baslager. 
Vi irrade runt lite och hittade en jattefin Botanisk tradgard, fick posa pa bild med 3 smatjejer(bild nr 4 eller 5 nu jag far vara med pa och 1:a for jakob) och fick sen gomma oss under en palm nar monsunregnet satte igang. Forgaves forsokte vi hitta dykoperatorer ocksa men allt var stangt.

Sa idag gick jag till turistbyran och fick vagledning till bade strand och dykoperatorer mm. Vi spatserade till dykoperatorerna bara for att se att det var stangt...det kanns faktiskt som om vi aldrig kommer att fa dyka. 
Tydligen ar det helgdag mandagen om en helgdag intraffar pa en sondag sa vi far hanga pa laset imorgon i stallet. Vi borjar mer och mer kanna for att bara satta oss pa ett flyg och dra harifran. Men vi har fortfarande lite hopp om sipadan och hoppas vi till slut kan fa boka en djungeltur ocksa. Men maste vi vanta 3 ve till blir det inget, da aker vi till KL och sen till Cambodia. 

Vi hittade stranden i alla fall och fick nagon timmes valbehovd lugn och ro da vi var de enda dar och ar ju inte tal om thailandstrander men det ar vatten i alla fall. Akte med en ganska kul minibuss som inte hade hallplatser: du bara staller dig vid vagen och vantar och nar du vill av knackar du i vaggen. 

Dagens mest oforskamda handelse: nar jag star i kassan i supermarketen kommer det fram en man och LUKTAR pa mig. Det finns verkligen inga granser har...snart slar det slint for mig och jag tycker nastan synd om den snubben som knuffar mig over gransen for han kommer inte overleva utbrottet...

Frustration nara maxgrans

Ok, nu maste jag latta pa hjartat lite.
Vi har nu vart pa Borneo i 2 ve. Det som fran borjan verkade mkt lovande har nu borjat visa en hel del baksidor... kuching var underbart. Men sen borjade vi upptacka hur svart det ar att resa i dett land.
Vi hoppade pa en buss till Batu Niah for att sen ta overpriced taxi till nationalparken eftersom det inte fanns nagot annat satt att ta sig dit. Grottorna var ascoola och vi bodde helt ensamma i ett skitstort lyxguesthouse eftersom det var lagsesong. For att komma till grottorna tog vi forst bat over floden, sen gick vi 5 km igenom jungeln och var sen framme vid oppningen och traskade in. jag kommer nog aldrig mer i hela mitt liv vara i en sadan stor grotta(3x2 km). Vi gick i morker, upp och ned for gamla tratrappor med vara ficklampor och sag och horde alla fladdermoss flyga forbi. Skithaftigt!
Men dar tog flytet slut och jag maste saga att det bara gatt nedfor sen dess. Borneo ar jattefint OM du ar rik. For ALLT kostar. Och de har gjort det i princip OMOJLIGT for oss backpackers att fixa det pa eget satt. det ska vara sa omstandigt som mojligt att ta sig fran A-B att man ger upp och bokas skitdyr guidad tur eller maste flyga dit man ska. Och skyltar eller vagbeskrivningar kan man bara glomma "take a cab" far man till svar. Och taxibolagen har kartell. Vi ar mkt frustrerade.
Sa fran Batu Niha akte vi med galen rallytaxichaffis(som skulle ha mer betalt an vad bada vara bussbiljetter kostade) till busstationen och skumpade vidae till Miri.
Dar hamnade vi pa det "billigaste" guesthousen som fanns i staden med en mkt udda kvinna som styrde det. Forsta dagen var jag beredd att flytta bara pga hennes beteende men pa kvallen upptackte vi att hon inte var elak - bara valdigt udda, sa vi stannade. Hon hade jattetjocka katter som var hennes enda sallskap samt massa loskatter som hon matade sa pa kvallarna var det kattinvasion i vardagsrummet!
det blev ocksa en lite incident med en uppretad hollandare brakade med henne och som stormade ut och smallde igen dorren sa hart att den fastnade och vi blev inlasta! Som tur var fanns en bakdorr sa en svensk snubbe vi traffat dar sprang runt och dyrkade upp den med en kniv! Drama, drama....
Miri var en besvikelse. Det fanns massa "hojdpunkter" att se men nar vi (till slut...) svettiga hittade dit var det enda vi kunde gora att se pa varandra och saga "var det det har vi har kampat oss hit for att se?". Och svaret var alltid: NEJ! Skitstad....fast vi traffade en trevlig svensk som ocksa jobbar i norge sa det var bra. 
Darifran var vi tvugna att flyga for att komma till Kota Kinabalu...Eftersom nagon ostrategiskt har lagt Brunei i vagen....(skitland...)och eftersom detbara ar berg och regnskog ost om brunei. Sa helt emot min moral sa har vi vart tvugna att ta flyg pa en sadan kort resa. Hm...utslapp av vaxthusgaser och onodigt anvandning av fossila branslen...skyldig..
Sa var vi da antligen framme i KK! Och...ja...det var nte helt som vi tankt. Allt gar emot oss har! Fattar inte varfor. Sa imorgon drar vi till Labuan for arligt talat var det inget att se har(om man inte hostar upp massa pengar pa guidade turer...). Vi akte bat till en "jattefin" o med "underbar" snorkling och fann ingenting. Grumligt vatten, massa vagor och japaner i flytvastar var vad som fanns...
Vi fick lite underhollning dock nar de 200 japanska damerna hade lekar och turnering i sjuka grenar. En gren var att springa med simmfotter och sparka oversized(alltsa manniskohoga!) badbollar fram och runt koner, springa 2 och 2 med balonger - fa ned den ena pa mage - lagga balongerna pa baken och sla sonder dem med en traplanka, och massa dans och sang. Helt underbart! Japaner gor en alltid glad.
Sen skulle vi ta oss till stranden. Inga vagbeskrivningar fanns och ingen buss gick anda dit. 2 h senare var vi framme och upptacker att den ar smutsig och full av konstiga djur....  

Sen sa blev vi nastan inlasta i kopcentret igar nar vi sag pa nattbio. 1st hittade vi nastan inte dit for man var tvungen att ta sig igenom parkeringshusets 5 vaningar innan! Och efterrat var allt stangt och vi hittade inte ut! Till slut kom en vakt som sett oss pa skarmen och hjalpte oss ut! Nar vi kom till guesthouset sa var vi utelasta! Trots att vi sagt till att vi skulle komma tillbaka runt 3 pa natten. Sa vi ringde i klockan, ropade, skrek, (svor), forsokt fa ned brandstegen(rostad och fastlast, sa vi brinner inne om det borjar brinna) i over 30 min innan han antligen vaknade och konstaterade att vi var tillbaka sent. Hm...ja, vi sa ju det innan vi gick...

Jag hoppas innerligt att det blir battre. Det ar skitsvart att fa dyktid i sipadan dock sa vi kikar for fullt men som det ser ut nu maste vi vanta i 17 dagar innan vi far dyka! Jag vet inte om jag overlever det!

Sen maste jag ocksa konstatera att den manliga befolkningen i detta land ar grisar. Och da ar jag snall! Jag kan inte ga ett steg sjalv utan att bli forfoljd av killgang som beter sig som javla fjortistjejer! Jag har blivit superbitch sen jag kom till den har on... fran 12 ar - 60 ar alla aldrar ska gora ett forsok, det ar helt sjukt och jag blir bara mer och mer irriterad ju langre vi stannar har! I borjan var jag fortfarande lite trevlig i avvisandet men nu ar det bara total dissning som galler for annars far jag inte vara i fred. "Hello! I think you should ride in my car!" "Well, I think you should leave me the fuck alone!" 

jag far ta djupa andetag och lugna ner mig valdigt ofta. Hoppas hoppas att Labuan ar battre, att vi antligen hittar nagonstans vart att dyka, att vi far boka dyk pa sipadan tidigare och att vi hittar nagon jungeltur som inte ater stora hal i var budget sa blir det bra.

Det var allt fran en frustrerad Linn!


RSS 2.0