Äventyr i....

Ok, nu maste jag latta pa hjartat lite.
Vi har nu vart pa Borneo i 2 ve. Det som fran borjan verkade mkt lovande har nu borjat visa en hel del baksidor... kuching var underbart. Men sen borjade vi upptacka hur svart det ar att resa i dett land.
Vi hoppade pa en buss till Batu Niah for att sen ta overpriced taxi till nationalparken eftersom det inte fanns nagot annat satt att ta sig dit. Grottorna var ascoola och vi bodde helt ensamma i ett skitstort lyxguesthouse eftersom det var lagsesong. For att komma till grottorna tog vi forst bat over floden, sen gick vi 5 km igenom jungeln och var sen framme vid oppningen och traskade in. jag kommer nog aldrig mer i hela mitt liv vara i en sadan stor grotta(3x2 km). Vi gick i morker, upp och ned for gamla tratrappor med vara ficklampor och sag och horde alla fladdermoss flyga forbi. Skithaftigt!
Men dar tog flytet slut och jag maste saga att det bara gatt nedfor sen dess. Borneo ar jattefint OM du ar rik. For ALLT kostar. Och de har gjort det i princip OMOJLIGT for oss backpackers att fixa det pa eget satt. det ska vara sa omstandigt som mojligt att ta sig fran A-B att man ger upp och bokas skitdyr guidad tur eller maste flyga dit man ska. Och skyltar eller vagbeskrivningar kan man bara glomma "take a cab" far man till svar. Och taxibolagen har kartell. Vi ar mkt frustrerade.
Sa fran Batu Niha akte vi med galen rallytaxichaffis(som skulle ha mer betalt an vad bada vara bussbiljetter kostade) till busstationen och skumpade vidae till Miri.
Dar hamnade vi pa det "billigaste" guesthousen som fanns i staden med en mkt udda kvinna som styrde det. Forsta dagen var jag beredd att flytta bara pga hennes beteende men pa kvallen upptackte vi att hon inte var elak - bara valdigt udda, sa vi stannade. Hon hade jattetjocka katter som var hennes enda sallskap samt massa loskatter som hon matade sa pa kvallarna var det kattinvasion i vardagsrummet!
det blev ocksa en lite incident med en uppretad hollandare brakade med henne och som stormade ut och smallde igen dorren sa hart att den fastnade och vi blev inlasta! Som tur var fanns en bakdorr sa en svensk snubbe vi traffat dar sprang runt och dyrkade upp den med en kniv! Drama, drama....
Miri var en besvikelse. Det fanns massa "hojdpunkter" att se men nar vi (till slut...) svettiga hittade dit var det enda vi kunde gora att se pa varandra och saga "var det det har vi har kampat oss hit for att se?". Och svaret var alltid: NEJ! Skitstad....fast vi traffade en trevlig svensk som ocksa jobbar i norge sa det var bra. 
Darifran var vi tvugna att flyga for att komma till Kota Kinabalu...Eftersom nagon ostrategiskt har lagt Brunei i vagen....(skitland...)och eftersom detbara ar berg och regnskog ost om brunei. Sa helt emot min moral sa har vi vart tvugna att ta flyg pa en sadan kort resa. Hm...utslapp av vaxthusgaser och onodigt anvandning av fossila branslen...skyldig..
Sa var vi da antligen framme i KK! Och...ja...det var nte helt som vi tankt. Allt gar emot oss har! Fattar inte varfor. Sa imorgon drar vi till Labuan for arligt talat var det inget att se har(om man inte hostar upp massa pengar pa guidade turer...). Vi akte bat till en "jattefin" o med "underbar" snorkling och fann ingenting. Grumligt vatten, massa vagor och japaner i flytvastar var vad som fanns...
Vi fick lite underhollning dock nar de 200 japanska damerna hade lekar och turnering i sjuka grenar. En gren var att springa med simmfotter och sparka oversized(alltsa manniskohoga!) badbollar fram och runt koner, springa 2 och 2 med balonger - fa ned den ena pa mage - lagga balongerna pa baken och sla sonder dem med en traplanka, och massa dans och sang. Helt underbart! Japaner gor en alltid glad.
Sen skulle vi ta oss till stranden. Inga vagbeskrivningar fanns och ingen buss gick anda dit. 2 h senare var vi framme och upptacker att den ar smutsig och full av konstiga djur....  

Sen sa blev vi nastan inlasta i kopcentret igar nar vi sag pa nattbio. 1st hittade vi nastan inte dit for man var tvungen att ta sig igenom parkeringshusets 5 vaningar innan! Och efterrat var allt stangt och vi hittade inte ut! Till slut kom en vakt som sett oss pa skarmen och hjalpte oss ut! Nar vi kom till guesthouset sa var vi utelasta! Trots att vi sagt till att vi skulle komma tillbaka runt 3 pa natten. Sa vi ringde i klockan, ropade, skrek, (svor), forsokt fa ned brandstegen(rostad och fastlast, sa vi brinner inne om det borjar brinna) i over 30 min innan han antligen vaknade och konstaterade att vi var tillbaka sent. Hm...ja, vi sa ju det innan vi gick...

Jag hoppas innerligt att det blir battre. Det ar skitsvart att fa dyktid i sipadan dock sa vi kikar for fullt men som det ser ut nu maste vi vanta i 17 dagar innan vi far dyka! Jag vet inte om jag overlever det!

Sen maste jag ocksa konstatera att den manliga befolkningen i detta land ar grisar. Och da ar jag snall! Jag kan inte ga ett steg sjalv utan att bli forfoljd av killgang som beter sig som javla fjortistjejer! Jag har blivit superbitch sen jag kom till den har on... fran 12 ar - 60 ar alla aldrar ska gora ett forsok, det ar helt sjukt och jag blir bara mer och mer irriterad ju langre vi stannar har! I borjan var jag fortfarande lite trevlig i avvisandet men nu ar det bara total dissning som galler for annars far jag inte vara i fred. "Hello! I think you should ride in my car!" "Well, I think you should leave me the fuck alone!" 

jag far ta djupa andetag och lugna ner mig valdigt ofta. Hoppas hoppas att Labuan ar battre, att vi antligen hittar nagonstans vart att dyka, att vi far boka dyk pa sipadan tidigare och att vi hittar nagon jungeltur som inte ater stora hal i var budget sa blir det bra.

Det var allt fran en frustrerad Linn!