Har jag nämnt att vår chef ikke är klok?
Kom nyss tillbaka till vårt tillfälliga hem hos E & A och måste skriva av mig lite.
Jag gick förbi Hannas jobb i morse för att lämna tillbaka min nyckel till chefen men det var bara Angelica där. Chefen hade betett sig konstigare än vanligt och försökt fått tag i mig och yrat iväg dit jag brukar jobba för att prata med Emma. Jaha, tänkte jag, vad kan det vara nu då? Vi har sagt allt vi har att säga till varandra, jag kom bara för att lämna nyckeln och få min lönespec. Imorgon ska vi ju dra, det sa vi i söndags och påpekade att vi bröt vårt avtal pga. att hon brutit sitt muntliga avtal om beoendet och då sa hon inget om att vi inte kunde dra utan det verkade ok.
Så jag ringde henne i alla fall och då var hon värsta allvarlig och sa att jag, Hanna och hon skulle prata kl 15.
Hon ska väl skrika lite på oss och trycka ner oss ännu lite till innan vi åker, tänkte jag och traskade till Havsdalen för att fördriva tiden lite tills den sista sammandrabbningen med chefen.
Kockan 15 var jag på plats och mötte en lätt orolig Hanna som frågade hur jag kände mig. Jag kände att jag var glad att jag inte går igenom detta sälv, vad sulle jag ha gjort utan dig Hanna?
Vi fick gå upp på övervåningen och chefen tog med två tjocka pärmar och ville inte ta emot mina nycklar till Havsdalen och då fattade jag ju genast vad det handlade om. Sammanfattningen av hela mötet är att hon inte vill låta oss dra utan tog fram lagpärmen och började läsa en massa paragrafer och förnekade att vi haft något muntligt avtal om boende, att det inte alls var orimligt att tvingas bo på i ett rum 3 st på en camping för 5000 NOK och med 1 h promenad enkel väg till jobbet i snöstorm, sa att vi inte hade orsak att bryta avtalet och ville att vi skulle stanna tills hon hittat nya arbetare. Vilket hon som vanligt inte kunde svara på när det skulle ske och inte heller kunde hon svara på vart vi skulle bo. "Jeg ska snakke med han på campingen annars kanske det finns ett annat stelle som jag rint till....." Jo, visst, samma jävla visa som vi hört i över en månad nu.
Men hon hade fått tag i en tjej från Polen som sagt ja till jobbet. När hon skulle komma? Tja, hon kunde komma när som helst. Var det bestämt när? Nej.Kunde hon norska? Nej. Engelska? Lite......Vet hon vart hon ska bo? Nej.
Jag ville bara skrika på henne: SLUTA VARA SÅ JÄVLA OANSVARFULL FÖR GUDS SKULL KVINNA!
Men sen kom paniken för ju mer vi visade att vi inte ville vara kvar desto mer försökte hon hålla oss till avtalet och tog upp att lagen sa si och så. Jag kände nästan att jag var på väg att få en panikångestattack för jag började tänka på att vi kanske skulle bli fast här och tvingas bo på den där jävla campingen och ha detta monster till chef.
Var tvungen att ta en paus i mötet och ringa till Emelie och pratade med henne, vår nye chef och en annan vuxen kvinna där om vad lagen sa egentligen och om vi kunde dra. Kom till slut fram till att vi kunde dra och att hon förmodligen bluffade mkt. Hanna viskade till mig att vi bara skulle dra och skita i allt men jag vill ju alltid vara säker på att jag gör rätt och fick panik vid tanken på att bryta mot lagen!
Jag lämnade tillbaka nycklarna, vi sa att vi skulle dra imorgon ändå och så var det över. Vi är äntligen fria! Men vi får ingen lön för det vi jobbad i feb sa hon vilket låter lurt. Men just nu skiter jag det, orkar inte dra i det just nu utan får ta upp det när mina krafter kommit tillbaka.
När jag gick tillbaka hem ringde Hanna och sa att jag inte skulle vara ledsen för hon såg att jag blev det. Jag fattar inte hur vår FÖRRA chef gör det. Hon gör mig alltid ledsen, suger musten ur mig och gör så att jag börjar tvivla på mig själv. Men samtalet från Hanna gjorde mig glad igen - hon är guld värd. Nu är jag bara förbannad. Att en människa kan få så många att må dåligt, jag förstår det bara inte.
Ikväll ska vi säga farväl till Emma och Angelica. Jag och Hanna bjuder dem på bowling så att vi gör något roligt och så att stämningen inte sjunker totalt.
