Manlighetspoäng
Står med lena i juice och smoothiebaren vilket är väldigt underhållande. Vi gör en del tabbar ibland som skapar lite skratt och hysteri. T.ex. hittade lena en av cheferna liggandes på golver i försök att stoppa juiceflödet på golvet.... Dere må husk att stoppa slangen i söppelposen! Ehe...vilken slang?! Får ju inte direkt nån upplärning så vi finner ut sådana ting lite nu och då....
Idag lyckades vi också skapa en oerhört äcklig smoothie, vilket var lite roligt eftersom lena alltid säger - blanda i lite vad som helst, smoothies kan inte bli äckliga. När jag frågar vad hon hade i den visar det sig att det var fryst grapefrukt...hoppsan. Besk var det och det gick inte att fixa med bananer och så kommer chefen runt hörnet och lena får panik : Han kommer vilja smaka! Häll ut den, vi måste hälla ut den! I panik svischar hon ner den i diskhon så att han inte ska se den och sprutlackerar på så sätt väggen och dörren vilket ju gav honom annat att fundera över förutom att smaka på smoothien!
också så dök aldrig salladssnubben upp så när vi kutar in i kylen för att fylla upp sallads- och fruktbuff'een så är det i princip tomt! Vilket gav upphov till en del vilda blandningar från vår sida för att fylla ut tomrum.
kassan hängde sig, lena kastade is på mig och jag knäckte en dörr...norge är så himla organiserat...
På vägen hem upptäckte jag att efter monsumregnet som jag cyklade i i morse så hade bromsarna i princip slutat fungera, jag fick inte stopp på cykeln helt vilket var himla läskigt så jag gick i alla nedförsbackar och cyklade resten. Jag har noll koll på mekanik och mitt tålamod är inte heller det bästa men envishet har jag ju så jag samlar på mig alla verktyg jag har hemma och sätter mig med manualen för cykeln på backen på gården (med skateboardåkande ungar runt omkring mig). Och tro det eller ej: jag fann ut att bromsvajern behövdes spännas och lyckades med det så nu funkar bromsarna väldigt väldigt bra! Fixade cykellyse på en gång också som jag köpt. Svart om händerna och med ett förnöjt leende sitter jag nu här och skriver. 10 manlighetspoäng till Linn!
Allt är precis som jag lämnade det...nästan
Efter 16 h resande kom jag så äntligen fram i fredags natt. Ett tag trodde jag att jag ikke skulle hinna för vid ett av tågbytena i Norge får jag reda på att tåget har ersatts med en buss. Försök lösa denna ekvation: i stället för ett tåg sätts en buss in, denna buss är ikke bara långsammare utan må dessutom åka en längre väg samt reser 30 min senare än vad tåget skulle göra. Resultat: en hyper Linn som är helt övertygad om att hon ska missa tåget i oslo, och därigenom även det i stockholm... 10 min innan mitt tåg ska gå kommer vi fram. Då var det djungelns lag som gällde; jag slänger mig ut från bussen armbågar mig förbi alla stackars människor som kommer i min väg, springer till SJ automaten som ikke fungerar och står helt plötsligt av en slump vid rätt spår 1 min innan tåget avgår med en puls på 200 slag per minut. Jag hade ingen biljett eftersom det ikke gick att hämta ut och lyckas skrämma upp mig själv med skräcksenarion där jag blir utkastad pga detta (jag var ganska stressad och trött vid denna tidpunkt..)men det var fler än jag som haft samma problem så det gjorde inget. Konduktören var jättesnäll och resten avresan sov jag bort.
Nu är jag alltså tillbaka i sverige några dagar innan nästa resa. Det blev några intensiva dagar hos mormor med vaccination, innförskaffande av div prylar, museumkikande och påhälsning hos släkt och vänner samt lite obligatorisk längtan tillbaka till norge och familjen där.
idag reste jag tillbaka till övik och upptäcker att i princip allt är som det var för 3,5 månader sen:
familjen ser likadan ut och beter sig likadant
det spelas samma musik på radio
det ser exakt likadant ut utomhus
mitt rum har fortfarande 2 dörrhål utan dörrar och har tyvätt ikke blivit större
jag har haft mitt dagliga telefonsamtal med sandra (fast idag blev det egentligen 2 gånger till och med)
Två undantag:katten ignorerar mig och tack och lov har vi nu två toaletter
Understanding
You hold the answers deep within your own mind.
Consciously, you've forgotten it.
That's the way the human mind works.
Whenever you are hurt and tired you reject the truth.
We erase it from our memories.
But the imprint is always there.
How could you think I would betray you like that?
Can't wash it all away
Can't wish it all away
Can't hope it all away
Can't cry it all away
The pain that grips you grips me
When the darkness fades away
The dawn will break the silence
Screaming in our hearts
We're supposed to try and be real.
I feel alone, and we're not the same, not together. And that is real.
Cast me not away
Say you'll be with me
For I know I cannot
Be happy all alone
If I give you some time I know you'll come around.
But the imprint is always there. Nothing is ever really forgotten.
How could you think I would betray you like that?
dagen då jag jobbade 17 timmar.....
Jag började extraknäcka igår men då blev det bara 8 + 4.5 h och idag blev det 8 + 9 h. Det är hur jobbigt och slitsamt och högljuddt och stressigt som helst och ändå ska jag tillbaka dit. Vet ikke riktigt hur det skedde, kanske för att de som jobbar där är drittroliga, man träffar massa glada människor och att man tjänar 200nok/h när man jobbar natt(ca 240sek). lätt värt det! Som mottot i min vänskapskrets i Ö-vik lyder.
Jag trodde ju att jag skulle servera, och det har jag ju fått gjort också, de första 2-3 h, resten står jag i baren. Livet tar allt bra konstiga vägar.
Pest eller kolera?
Jag sitter och har lite alene tid i fjällstugan och funderar litt medan jag sitter och tittar på en fastklämd makaron på duken och en hybelkanin på golvet. Städade vi inte nyss?? Jag könner det ikke. Vi ryddar rätt ofta men ändå lyckas det på något sätt alltid smyga sig in märkliga saker i huset på alla möjliga ställen.
Dagen började bra, hyresvärdens hund satt och väntade på mig utanför vår dörr och jag kunde ikke motstå denna söta lilla valp utan blev fast ett tag där ute i hallen. När jag äntligen kom ut satt han kvar och tittade i fönstret, någon dag tar jag med mig honom till jobbet! På jobbet hände det ikke så mye idag men igår hamnade jag på något konstigt sätt både i skidutleie och skidshopen när jag gick runt och letade efter magnar och det var folk i kassan där som undrade om det fanns noen personal där. "jaaaaaaa, det finns det väl noenstans...jeg jobber i Kafeterian men vad trenger ni hjelp med?" fick jag fram och på så sett fick jag ta emot lånade skidor, sålde en väska och försökte förklara för två tjejer att det visst gick att åka telemark. om man följde rätt spår. Sjuk dag.
Idag beställde jag och emelie litt nye varor, Magnar har lämnat ifrån sig makten och vi kan härja fritt! Ärlit talat behöver det här stället en hel del förändringar och eftersom vi har fria tyglar så utnyttjar vi det..
När jag kom hem satt hunden på samma ställe som jag lämnade honom. Han följde med oss in i stugan och fick spisa liet pölsa. Men han tyckte att broccoli var godare - smart hund!
Hanna är sjukskriven i 10 dagar, hon har mått konstigt ända sen vi kom till Bjorli och vi har spekulerat att det kanske är pest eller kolera men det var ikke det. Rätt jobbig sjukdom var det i alla fall och hon vill tydligen ikke att namnet på den kommer ut så då skrive jag ikke namnet men hon knaprar ialla fall stark medecin(väldigt stark) och får ikke jobba på 10 dagar. Vilket leder till att jag jobbar ensam 10 dagar i rad och hon får 100% sjukersättning för de jobbdagar hon mister. Norge är rätt bra, har jag nämnt det innan?
Jag är litt rädd att hon börjar klättra på väggarna hemma bara, idag när vi kom hem var hon litt hyper, undrar vad det egentligen är i de där pillerna...Hon hade knåpat ihop en film när de åkte brett och lagt ut den på yotube, så om 9 dagar tror jag att hela vårt liv och alla saker vi gjort här ligger ute överrallt på youtube, funderar lite på att låsa in datorn. Kan DU inte föröka sticka lite Hanna?? Det är ju sååå lugnande. Emelie försökte få mig att sticka på rundstycke och det är ikke lätt att sticka med 5 stickor oavsett om folk påstår det! Helt plötsligt hade jag bara 3 sticor och så glömde jag att räkna och så blev det bara helt fel hela tiden. Efter 4 omstarter, och ett x antal kvävda utbrott då jag bara ville slänga stickorna ut genom fönstret, har jag gått över till vanlig halsduk i stället. Nu är jag lugn och harmonisk igen.
ta hand om er alla där hemma!
Flygande pizzor och golvglidning
Måste bara skriva om gårdagen för denne var så sinnesjuk så det är ikke sant!
När jag kommer till jobbet på morgonen kommer Magnar in och säger att Illse är sjuk, att Aske är upptagen och att alla extrajobbare jobbar e´ller går i skolan = jag och Hanna skulle klara oss själva hela dagen. Alla ni som är i Norge nu vet att 1/3 av norge har ferievecka, att danskarna har invaderat oss och att halva sverige också har hittat hit....
Kort sagt blev det en väldigt hektisk dag. Jag sprang runt som om jag hade eld i baken : springa fort som fan och städa undan efter alla grisar i kafeterian - ta emot 2 pallar med varor som helt plötsligt dök upp - stuva in dem i den otroligt trånga frysen och torrförrådet samtidigt som jag stekte (en aningen knapriga)1000 våfflor - sen fort tillbaka till köket och hjälpa Hanna som stod fastklistrad vid kassan och fylla på ALLT eftersom ALLT jag tog i tog slut! Upp på förrådet - ner igen - upp till förrådet - ner igen - in i frysen - ut tomhus och rydda- in i frysen - skriva under papper - hacka - skära - fylla på - fan tomt på brus - tomt på kaffe ....Dagen avsluades med pizzakastning på golvet och pommes frites på Hanna (fast det märkte hon ikke eftersom hon var en fastklistrad robot med löpande band taktiken i kassan - NÄSTA!; 15kr; NÄSTA! 89kr, NÄSTA!) sen han jag även med en störtdykning på golvet med 3 m glid, varvid jag upp fort-som-fan-hoppas ingen såg fast-jag-vet-mye-väl-att-alla-såg-men-har-ikke-tid-för-att-tycka-att-det-är-pinsamt-just-nu!
Dagen tog i alla fall slut mye fort och när vi kom hem låg vi döda och tittade på film samt asgarvade åt allt kaos.
Ny karriär?!
Vi jobbar vägg i vägg med skiskolen och nedanför skishopen och alla går runt hos alla och det är väldigt hemtrevligt. De kommer in och lagar mat hos oss och på kvällarna lagar många i personalen mat tillsammens och spiser tillsammens. Imorgon ska jag och Hanna vara med, de har sport oss två dagar i rad nu och vi har inte kunnat men imorgen ska vi bli kvar med dem. Det är en salig blandning folk; norskar, svenskar och danskar som jobbar där. Sen försöker de skjutsa oss överallt. De kan liksom inte förstå varför vi går överallt.
Idag blev det massinvasion av danskar och svenskar och jag och Hanna kom på att vi verkligen är språkförvirrade. jag snackar norsk-svenska med svenskarna och engelska med danskarna, engelska med Illse(vår holländska kompis) och norrlänska/norska med Hanna. Svenskarna hade svårt att placera oss och frågade bla. Hanna : "ursäkta men vad är du egentligen?".
Dagen bjöd på en del tokerier och skratt. En svensk kille kom in och frågade efter sjukpersonal för han hade gjort illa handen(men jag tror inte att den är bruten) och han hade tappat bort sina kompisar(och jag är så yr också och mår så illa. Va? Nej, jag slog inte i huvudet, jag landade bara på handen....)Jag guidade denne vilsne hopplöse svenske turist till sjukstugan (oj, nu blir jag jätteyr...)där han fick smärtstillande och plåster på såret. Självklart kom han tillbaka och ville ha vatten för att kunna svälja dessa tabletter. Fick dem av sjuksyster, de är smärtstillande: ja,ja.
Hanna fick några raggningsförök slängda på sig och Illse bjöd på några härliga "knep".
Knep 1: om polsen ikke är varm nog: släng ned den i frityren. Kom förbi och såg något ligga och flyta där som ikke hörde hemma där!
Hanna, vad har du gjort?!
Vadå? Tror du att det är JAG?!
Vem annars?
Vem tror du? *skratt*
Illse är så rolig, hon bara rycker på axlarna och ler när hon gör såna där konstiga saker. Hittade papper halvvägs ner i fritösen som hon lagt där för att torka upp oljan runt omkring, kunde blivit spännande det där.
Annars var det fullt upp, vi hade kö konstant i 4 h ibland ända ut utomhus. Det blir spännande att se vilka nya människor och vilka nya knep som Illse kommer upp med i morgon!
Ja, visst ja! Anledningen till rubriken: när vi kom hem var dörren låst och vi hade ingen nyckel. Emelie och Anette var kvar och spiste middag och hade nyckeln hem. Efter att försökt dyrka upp dörren i 10 min pulsade vi/simmade i snön runt huset till baksidans altan. Där tog vi oss in genom altandörren in till vårt rum! Ny karriär som inbrottstjuv kanske?
Bilder fra roadtripen
Nya vyer och vegeventyr
De här to senaste dagarna har vart mye händelserika.
Igår kl 12 drog jag, Hanna och Björn från Geilo efter att ha sagt hej-då till Emma och Angelica och efter att ha fått det skriftligt att det inte finns något kontrakt mellan oss och vår f.d. chef. Vi ska skicka facket och arbetsmiljöverket på henne samt svartlista henne på ams.
Det var jobbigt att säga hej-då till dem, jag är ikke så bra på sånt. Sprang in på ICA och köpte kinder-ägg till Emma så hon har något att sysselsätta sig med. Och Angelica du får ikke städa undan kinder-leksakerna!
Vi drog iaf. iväg i en oerhört fullpackad bil och med värsta freedomkänslorna. Det blev mkt musik, skrik: titta, titta, oh fatta vad fint!, kisspauser med inslag av förargelseväckande beteende och inte minst sagt 4 h felkörning.... Hur ska man kunna veta att man i Norge stänger vissa vägar på vintern? Och ja visst ja, vi klippte en snövall också (lugn mamma det gick bra)...spännande... Jag satt ihoptryckt i bak med all packning över mig och helt plötsligt skriker Hanna till och allt blir vitt. Vi åkte förbi det stället på vägen tillbaka och det såg lite lustigt ut.
Efter 10 timmar var vi i alla fall framme i Bjorli och blev välkomnade av Emelie och Anette. Det blev bestämt att vi ska bo hos dem, det är väldigt kosligt och hyran blir billig. Sen känner jag ju Emmelie sen tidigare så det blir nog great! Vi snackade lite drit om vår förre chef, frågade om cafét och så på norskt humor-parodi-program. Stackars Björn fattar ingen norska, ha satt hela tiden och försökte förstå men fick inte ut något alls av vad som sas!
Vi installerade oss i vardagsrummet eftersom vi skulle värma upp det andra rummet innan vi sover där och sov som klubbade sälar.
Idag började vi på jobb kl 10. Vi skulle bara ha introduktion men det blev att vi jobbede hele dagen! Våre arbetskamrater är en kille från Danmark och en kvinna från Nederländerna, internationellt! Alla är nya och man får göra li som man själv vill. Väldigt avslappnat ställe och jag och Hanna bara kastades in och började flumma direkt. Vi trivdes bra men märkte att vi inte får ihop en heltid och nu är det ju på slutspurten så nu vill vi dra in pengar! Imorgon ska vi prate med hotellen och se om de behöver extra pers.
Sen var vi med om ännu ett litet eventyr med bil idag. På vegen hem från mathandlingsturen kom vi oss inte oppför backen dit vi bor. Det är en jättehal, lång oppförsbacke och efter 4:e försöket och ett x antal bacningar, påputtningar och div. manövrer fick vi ge upp, lämna bilen och gå resten. Sen fick vår nye hyresvärd dra upp bilen med traktorn. Avskedscitatet var: "Har du planer på att åka mer imorgon kan jeg stelle traktorn der nere så jeg kan dra opp dig igen". Norrmän är bra hjälpsamma!
Jag undrar vad som sker imorgen.
"spørre hvis du ikkje skjønner hva jeg sier"
Vart ska jag nu börja? Idag är det 1 månad och 10 dagar sen jag packade mina väskor och drog till Norge för att jobba på Havssdalskroen. Trots massiv övervikt kom jag fram till skidorten Geilo kl 3.30 på morgonen och har varit här sen dess.
Jag kan summera månaden med följande:
Bostadsbrist - en månad på en madrass på golvet hos chefen
Kallt
Hamburgeos och roliga turister
Underbara arbetskamrater
Massa glada norrmän
Bästa rumskompisen i hela världen
Allt är satans dyrt
Det slutar aldrig att snöa
Nervösa skrattanfall hela kvällarna och nätterna
Filosofiska och mindre filosofiska samtal
Massor av bowling
Psykopat -chef med pms 24/7 och massiva utbrott
Vi har haft så himla roligt här och tack vare Emma och Angelica har vi hållit modet uppe trots bostadsbrist och den jobbiga relationen med chefen.
Det har varit lite påfrestande att tvingas bo hemma hos chefen, speciellt när denna är något speciell....Dessutom var lägenheten så himla kall att det tog 3 dygn för tvätten att torka och till slut var vi tvugna att ta in den i vårat rum eftersom det i alla fall var lite varamare.
När chefen flyttade förra veckan tömde hon hela lägenheten; hon tog till och med sig tvättmaskinen, kylen, frysen och spisen (förutom alla möbler)! Hon försökte även tömma den på sina två katter men efter en timmes jagande och med ett X antal nervösa sammanbrott (varav följande utbrott slapp ut: "Helvetes jävla Fitt-katt!")hade hon bara fått tag på en och drog iväg med den. Jag och Hanna var tvugna att springa in och gömma oss på rummet och skratta, jag vet inte vad hon hade gjort om hon hört oss.
Så där blev vi kvar, med var sin madrass och en järnspis i den annars helt tomma lägenheten. Med frukt, vedträn och datorn höll vi modet uppe och hade nästan lite campingkänsla.
Chefen fixade sen ett boende åt oss på en camping: ett LITET rum utan toa eller kök. Detta skulle vi jag och Hanna dessutom dela med en tjej från Latvia. För det hela skulle vi få betala 5000 NOK (= ca 6000kr). NO WAY! Hon sa att vi inte kunde vara kräsna - vi sa upp oss.
Så på tors sticker vi till Bjorli. Jag har en väninna där som fixade jobb åt mig och Hanna på ett café, snacka om att vi har tur! Hannas kompis (typ snällast i värden) kommer på på ons kväll och ska skjutsa dit oss. Tur det, för vi har 711 väskor.
Tills dess sover vi här på soffan hos Emma och Angelica - tack, tack, tusen tack. Ni vet att ni är bäst.
Vi är jättekluvna för det ska bli så skönt att bara dra ifrån all skit vi fått ta men samtidigt kommer vi sakna alla roliga stunder vi har haft här. Jag kommer alltid komma ihåg Geilo!
Här kommer lite bilder, de säger ju mer än 1000 ord.
