Äventyr i....

Gårdagen var perfekt.
Solen sken och det var så oerhört vackert här i Bjorli. Jag fixade biljetter till Island of Strak (efter ca 2 ukers krångel har jag äntligen hittat flyg och färjor som matchar varandra) och sen promenerade jag till skisentret. Var dock tvungen att stanna på Bunnpris och köpa cigg till mrs nikotinberoende innan. Helt emot mina principer så gör jag det. Fan, jag må verkligen lika henne. Kännde mig tvungen att tillägga till killen i kassan att det ikke var mina (ja, jag vet - jag beter mig som om jag vore 12).
 På skisentret mötte jag upp resten av "familjen" och vi satt ute ett tag och bara hade det bra. 
Kl 3 fick Hanna fri och vi gav oss ut på en 8 km runda på ski. Alla som känner mig vet att ski ikke är min grejj....Jag tror jag trynade mer än vad jag stod men noen må ju stå för underhållningen! Vi kom till ett kjempefint ställe där vi tog en pause samt mobbade hanna litt och slängde snö på henne. När vi satt där kände jag att jag kunde ha stannat här mye längre. Vi har det så bra här, varför må det ta slut? Samtidigt vet jag att det är bra att det tar slut när det är som bäst för då har man bara de fina minnena kvar men det gör ändå ont att tänka på det.

När vi kom hjem så lagade jag, hanna och Aske middag. Vi hade ikke noe rent vann och vi vågar ikke laga mat på kloakvann så vi kokade riset på kolsyrat vann med persikasmak......Nei, jag åt ikke av det.
Hanna fick ett ryck och ville at vi skulle sitta vid bordet och spisa "finmiddag". Ja,ja, whatever makes you happy. Det var ju Askes sista middag med oss så vi trängde ihop oss i vårt lilla kök(som jag har spist kanske 2 ggr i) och hade det koseligt. Jag lurade i Anette "gröna jävlar (= brytbönor) som jag gömt i grytan. Sen blev det film som seden bjuder. Pulp fiction är en mye bra film.
Väldigt trevlig dag.

Idag kunde jag ikke sova. Vaknade tidigt och bestämde mig för att promenera litt innan jobb. Sen satt jag på verandan utanför skisentret och funderade litt. Det är så mye som rör sig i huvdet nu.
 
Hanna och Aske stod på brett hele dagen, ibland kom de in och tog en öl och jag såg en massa mardrömssenarion framför mig hur de körde in i träd och allt dyligt men som tur var skedde ikke det. Men en blodig läpp blev det....  

Sen blev det dags att säga hejdå till Aske. Jag hatar att säga hejdå. Tror att jag saknar förmågan till det. Det blev ett jobbigt och utdraget hejdå. Han har blivit en del av vår lilla familj och bott hos oss hele denne uken. Han fick halsduken som jag stickat - då må han huska oss.
När vi kom hjem kändes det tomt.
Näste uke är det jag som reser, men jag vill ikke. Jag gidder ikke skriva mer, ska kika på en morsom film för att bli glad igjen. Noenting hjärntvättande helst.

Nu är det slut - nu kan vi äntligen sova. Fra och med igår var påsken över. Den kan sammanfattas med följande: 
Antal jobbade timmar: 80.5
Antal timmars sömnbrist : otaliga
Antal mentala psykbryt: ca 3 om dagen(per ansatt)
Antal otrevliga människor: alltför månge
Antal roliga männsikor: som tur var månge
Antal försvunna wienerbröd, ostskivor, ciabatta och div annat fra köket - vi vet att ni tog dem - köp eget era jävlar!: helvetes jävla många 
Antal irritationsutbrott pga ovan: ca 14st 
Antal citat: tilräckligt för att fylla en hel bok
Antal bränder i söppelcontainern: 1
Antal ryggskador som kräver ambulanshelikopter: 1


Allt som allt kan man si att påsken var hektisk...att det är skönt att det är över....att vi har fått tagit en hel del massa skit men att vi samtidigt har haft så sjukt roligt, att det var tur att vi hade varandra och att vi på 8 dagar dragit in en hel månadslön. 

De sista dagarna gick jag på autopilot, jag var som en uppskruvad duracellkanin på hasch. Jobba hele dagen på kafeterian, springa till hotelet, servera mat och sen stå i baren till 2.30 -3. Hjem, sove och på jobb igen kl 9.30. Obserevera att jag går till jobb - annars hade jag aldrig klarat mig igenom denna uke. Hanna - I don't know how you survived!

Värsta dagen var nok torsdagen på hotellet, då var allt helt gal. Men vi hade också en spännande långfredag - då magnar ikke trodde att det skulle bli mye och det ikke var några ansatta på plats. Det bara välde in folk och det var bara jag, illse och Hanna i kafeterian (jag räknar ikke med cecile för hun är 13 och stod mest och skrubbade samma fläck på diskbänken i 4 h, och jag könner henne faktiskt....) Som tur var har vi haft Anette som hoppat in och hjälpt oss men sen har hun ju skitimer och då må hun gå vilket skedde på fredagen då jag helt plötsligt - i allt detta kaos- finner att jag står helt alene inne i kafteterian. Illse hjälper Hanna vid utegrillen och jag står själv inne dagen då vi sålde för 31 000....hur skedde det??? Jag får göra jobbet som vi vanligtvis är 3-4 st som gör. Först får jag litt lätt panik men sen blir det ett litet uppehåll eftersom det är noen som stoppar upp kön genom att vara långsam och då bara tog jag in allt elände och tänkte : ja, det är ju ikke så mye att göra åt detta, jag får ta det med ro, sen hamnade jag i ett zen tillstånd och bara körde på utan stress. Kände mig väldigt harmonisk. Hanna berättade att hun kom in asstressad och får syn på mig som står helt alene i kassen med väldigt lugn min och med kö ända ut i backen. Jag husk faktiskt ikke så mye själv av dagen. Fick ett spörsmål av en kunde: Men är du helt alene?! Kikade bakom mig och svarade : ja, det verkar så! 
Noengång ibland ser jag en asstressad Hanna komma kutandes och muttrar: bröd! Pölse! Enkroner! Och kutar i panik fram och tillbaka för att finna det hun trenger. Hon har flippat ut en hel del denna uke, Hanna blir väldigt underhållande när hun gör det. Tack vare hennes galenheter har vi tagit oss igenom denna uke med en massa skratt.

Helt sykt har det varit i alla fall. Vi har haft ett x antal skrattsammanbrott, en morgen låg vi på golvet och skrattade/grät när en kunde kikade ner och undrade vad vi gjorde, nei, vi ligger på golve och skrattar lit - ohjaaa...samt ett litet leende fick vi till svar. 
Hotellet har gått fint, det är ikke samma stress som kafeterian med undantag fra baren(där jag och Hanna ikke får servera sprit pga norges dumma jävla regler...) men vi har bivit så avtrubbade nu så det har gått fint. Man lär sig att hantera fulla människor rätt fort - de är ganska enfaldiga. 

I måndags blev det hjemmefest, vi jenter + Aske. Irish, musik, vin och öl, massa prat och tull - som det ska vara. Var dock så trött och skulle på jobb dagen efter så jag gav upp vid 1 och sov som en död. 
Det blev en repris igår också fast med annanasbrus i stället....

Lit citat fra uken: 
Linn! Allt går gal! Burgarna blir kol och det är kjempemye folk, gå ut och tjoff,tjoff, - du vet!(panikslagen Hanna)
Jag vill döööööööö!!!!!! (hört fra i princip alle denna uke)
En chips med pommes (trött jag)
Nei vi har ikke ketchup - men du kan få dressing i stället (en trött Hanna som pekar på en äcklig dressinghink som stått där i otaliga timmar)
Nei vi har ikke ketchup, det är därför det står en lapp där där det står: tomt for ketchup....(en mye irriterad jag) 
Va?? Kostar den så mye!!! Ja, velkome to Norway (Jag)
Vi har ikke noen tequila for i helvete! (Irriterad Aske till full kille i baren, varvid killen bestiller en annan drink med tequila i.....) 
Kaa? Drinkar? Nei, men jag kan göra en öl om du vill. Är ikke det bättre? (jag och Hanna i baren efter att ha fått nok av att skicka alla kunder till Emelie och Aske)
10 minut! (jag)Eh...jag tror hun spöre efter toaletten..(kunde) ohjaaa....
Numer to!!!! (ropar ut nummer i microfonen)Asgarv. Vaddå??? Gå på do då! 
Hun röker ikke, hun driker ikke - selfulgelien er hun narkoman! Anette och Aske lurar på vad som håller mig igång

Idag är jag fri, vi ska stå på långrenn och sen ska jag sova - kankse, blev väckt(fast jag var redan vaken egentligen) av Hanna som kom in i rummet med en möglig ost(?) som hun funnit i kjölen.  
 

I måndags började kaoset men det var ikke förrän igår som det drog igång på alvar. Våra kära danksa skiinstruktörer som ikke tar några timmar är tillbaka igen och vi är uppdelade: farmbakken mot danskarna. Det har blivit en hel del irritationer och på kvällarna sitter vi hemma och spyr galla över dem. Men det är ikke så långt kvar nu och de är ju snälla på sitt sätt, innerst inne.
Vi har konstant kö i 4 h och häromdagen bjöd hanna på en del roliga repliker som: jag funderar på att åka hem; NU, och jag vill dö! Det säger nog allt.
Dessutom jaobbar vi från och med igår dubbelt på hotellet också. Jag tror aldrig jag har varit med om något värre, på slutet var vi så slitna så vi bara skrattade åt eländet och halvt ignorerade eller skrek på alla fulla jävlar som bråkade. Här i norge får man ju klappa till dem om de är oförskämda och tafsar och det kan nog hända att vi gör det om det fortsätter så här!
Så igår jobbade vi 8 + 8 h. Kl 2.30 när baren var stängd satte vi oss alla i köket och spiste middag....och snackade allmänt skit om människor. Hanna fick lite psykbryt på slutet och skrek på kunderna: ska du gå hem eller??Va? Ska du gå hem?
Jag fann Aske vid diskmaskin: "Take me out from this madhouse!". Monika sprang runt och var stressad akkuratt hele kvällen, Emelie såg ut att bara vilja åka hem och jag fick ut mig att jag hatar människor.

Allt som allt var det en helt sjuk kväll, Normänn kan ikke dricka, speciellt ikke på påsken, då är de helt galna. Vi fick ju bra dricks då, och 100 % betalt, och tillsammans har vi ju kul - så det var väl värt det? Jag vet faktiskt ikke, men idag blir det samma visa. På söndag är det över, då försvinner allt folk, vi ska ha hemmafest  och sen ska jag sova en vecka hade jag planerat.

Glad påsk allesammans!

You hold the answers deep within your own mind.
Consciously, you've forgotten it.
That's the way the human mind works.
Whenever you are hurt and tired you reject the truth.
We erase it from our memories.
But the imprint is always there.

How could you think I would betray you like that?

Can't wash it all away
Can't wish it all away
Can't hope it all away
Can't cry it all away

The pain that grips you grips me
When the darkness fades away
The dawn will break the silence
Screaming in our hearts

We're supposed to try and be real.
I feel alone, and we're not the same, not together. And that is real.

Cast me not away
Say you'll be with me
For I know I cannot
Be happy all alone

If I give you some  time I know you'll come around.
But the imprint is always there. Nothing is ever really forgotten.

How could you think I would betray you like that?

Ja, jag vet ikke riktigt vart jag ska börja....
Har jobbat sykt mye. Fre fm. på kafeterian en h efter att jag slutat där började mitt kvällspass på hotellet á la servitris och bargöra till kl 2.30. Upp och öppna 9.30 på kafterian, jobba till stängning, en halvtimme senare började jobbet på hotellet till kl 3. Upp och öppna kafeterian kl 9.30 och jobba till stängning......
Denna helg har jag sett exakt samma människor konstant i 3 dagar. Jag har serverat dem mat, öl. mat, öl, mat, öl, mat....De tycker att det är lite roligt att det bara finns typ 5 arbetare i Bjorli som jobbar dygnen runt på helgerna. 
Alla tycker också att det är kjempekul att man är svensk : men er du svensk!!!! får man höra ca 5-6 ggr per kväll. De enda man kan lura att man är norsk är svenskarna....det brukar jag roa mig med på kafeterian.

Hanna jobbade med på lör kväll/natt och det blev en intressant fm på kafeterian eftersom vi båda var rätt slitna. Det bjöds på allmänt flum, snöbollskastning och tappade av saker för att ta sig igenom dagen. Kankse ikke så merkligt efftersom vi bara fått ca 3 h sömn och när vi kom hem mitt i natten var det låst och vi var tvugna att ta oss in genom altandörren - som var gömd bakom 1.5 m snö som vi först fick skotta bort (eller ja, hanna skottade, jag fann spaden....) och sen åla oss in genom glipan som vi fick upp. Sen satt vi övertrötta och spiste apelsin och jag glömde bort att Hanna snackade svenska och började överpedagogiskt göra scharader och gester när jag skulle förklara saker tills vi kom på vad jag höll på med.  

Denna vecka är rätt fullspäckad också. Vi jobbar kväll mån-tors på hotellet, jag blev kvar til 22.30 ikväll men det är rätt lugnt. Det är noen kurs/läger för folk med Downs syndrom så de har poppat gärnet till musik med sina alkoholfria drinkar och pepsiflaskor - störtsköna människor. Aske lät mig gå hem så nu är han kvar där alene - stackarn.
Sen så lagar vi lunsj till 18 pers på kafterian mån-tors (vi jobbar varannan dag denna uke eftersom det är så "stilla" vilket det ikke är) så det är lit att fixa med....Hanna har lit ångest över att hon ska laga omelett til 18 pers imorgen men jag tror det går fint, själv gjorde jag paella och Magnar bara drog iväg hem en sväng så jag blev helt alene på skisentret och då så kom det så klart folk som skulle hyra ski och jag höll på med riset och det blev lit travelt...men, men, det löste sig fint. jag hamnar alltid dock i sådana situationer, varför just jag?? det har jag lurat på månge gånger. Jag gjorde ett stand in i köket idag också på hotellet, norrmän är allt bra knäppa.

nej nu ska jag försöka sova lit, trots att det stormar som toligt ock mina gardiner i rummet fladdrar pga detta. Gonatt! Kommer hem den 4 april på kvällen, och så ser det ut som att jag drar igen den 17 eller 18 till engelska kanalöarna!  

     denna fina utsikt har vi