Borneo, Borneo, underbara Borneo
Så var man äntligen på Borneo som jag drömt om ända sen jag var liten! Bilden man har är regnskogar, orangutanger, stränder och urbefolkning som springer runt i fjädrar...eller kanske inte riktigt men man har ju asscierat det lite med det.
Verkligheten är inte helt som barndomsdrmmen men mer passande för vad vi är ute efter nu! Kuching, katternas stad, landade vi i för snart 5 dagar sen och vi r fortfarande kvar här! En storstad, helt vad man INTE trodde skulle finnas här. Det roliga är att det finns allt annat ocksa: regnskog, grottor, Ibanpeople och longhuses, orangutanger och div, bara en busstur iväg åt något håll!
Vi hittade ett jättebra Guesthouse med jättetrevlig personal som hjälpt oss hitta och ta oss överrallt och träffade en malay urrsprungligen från Kuala Lumpur men boende här sen 4 år som jobbar som fotograf och är en vandrande infokälla för oss!
Sen fann vi en skottsk tjej som vi drog till orangutang conservationcenter med 2:a dagen. Vi hittade en gammal skrotig skolbuss som skumpade iväg med oss ca 45 min utanför staden och vipps så var vi i regnskogen! En 2 km promenad i stekhet sol(vi är vid ekvatorn nu....) ledde oss till orangutangdelen av skogen.
Vi hade fått reda på av våra hjälpsamma receptionister att matningen av dem var kl 9 och att man då var garanerad att få se dem, eftersom det är djungel och de är helt vilda så kan de ju annars helt enkelt skita i att visa sig(precis som det ska vara)!
Det var så kul att få se dem när de svingade sig in för att ta för sig av bananerna och de är så otroligt lekfulla (och retfulla) av sig! En mamma satt med en unge på sig som konstant tog maten ifrån henne så till slut ledsnade hon och slängde upp ungen i luften till grenen ovan så att hon skulle få äta ifred!
Vår fotograf berättade för oss att det fanns ett longhouse som han hade gjort ett reportage om som inte var som de andra longhousen som det ordnades guidade turer med. Han sa att de var turistade och verbetalande och att inget var äkta och gav oss namnet på det han besökt i stället. Så vi fick namnet på en stad att åka local buss till sen namnet på en by att ta minibus till, namnet på longhouset och en kontaktperson där som kände honom och sa att vi skulle säga hans namn och att vi då skulle få sova där 2 nätter.
Så det gjorde vi! Helt galet egentligen. Nr vi kom till första byn förskte alla blåsa oss och skulle ha 40 MYR för resan. Men vi sket i dem och så fick jag syn på vad som såg ut som en snäll farbror och frågade honom istället. Tur som jag hade så VAR han också snäll och när han läste min lapp och sg namnet på fotografen blev det en väldig fart på folket där och 10 min senare fanns en minvan på plats som redan var fylld där bak och som körde oss 45 min mitt ute i ingenstans för 5 MYR/skalle...kontakter är bevisligen allt!
Vi blev avsläppta efter en flod en liten by på vägen utanför longhouset och kände oss helt borta. Shit, här kommmer vi oanmälda tänkte vi och ska fråga om vi får bo hos dem! Otroligt emot allt man själv blivit upplärd till om vett och etikett...
Det kom ut lite folk och stirrade på oss och vi frågade en äldre man efter vår kontaktperson och berättade att vi kände fotografen. Som tur var spräckte han upp i ett leende och bjöd in oss i sitt hus och hämtade sin fru - som visade sig vara den vi letade efter. Och där stannade vi i 2 dagar och 2 nätter och jag har aldrig upplevt nagot liknade.
Det var ett traditionellt longhouse. byggt helt i bambu stående över marken med 180 pers boende i de 20 olika husen, varje hus vägg i vägg. Som ett enda stort kollektiv, byggt i bambu, med fattig urbefolkning ute i ingenstans i Borneo. varav 2 st "pratade" engelska.
Det var väldigt väldigt konstigt men otroligt häftgt samtdigt. Vi hade med oss en fotboll till barnen och kakor till alla som vi gick med henne och delade ut och fick på så sätt visa upp oss fr alla och hon kunde förklara att vi kände fotografen.
Jag vet inte helt vad jag ska skriva om vistelsen. Vi flöt in i deras livsstil och när de bara låg ute och sov på bambugången när det var för varmt ute så gjorde vi det också, vi gick tll floden när vi behövde tvätta kläder eller oss själva/ borsta tänder, vi gick runt by och hälsade på hennes familj och fick Lichifrukt från mennes brors fruktträd, vi gick upp ibergen och såg deras vattenfall, deras pepparodling, deras kakaobönsodling, deras risfällt och de som jobbade där och titade när de fiskade i floden.
Vi åt deras mat(båda 2 fick anstränga oss lite där, kräsna som vi är men det var bara att tacka och ta emot....) med dem på vardagsrummsgolvet framför deras tv med 2 kanaler, lyssnade på deras malaymusik blandat med scorpionslåtar(!), lyssnade på när de spelade gitarr, lyssnade på alla hundar på nätterna och konsant galande av tuppar, såg på solnedgången och uppgången och bara tog in allt. Samt lärde dem spela yatzy!
De var otroligt vänliga och tanten var helt underbar. När vi gått i bergen var det korsande av floden hela tiden(hoppa på sten-sen ver...) och våra skor var väldgt skitiga. Då när hon var och tvättade kläder tog hon våra skor också för de var så smutsiga sa hon och så kunde det inte vara! Sen tyckte hon att vi skulle gå och lägga oss kl 8 en kväll då vi skulle upp tidigt dan efter! Och morgonen vi skulle resa knackade hon i kökstaket(vårt golv) och jag vaknar (kl 5.20) av "linn,linn. wake upp!, wake jakob!" och när vi tar oss ned till köket så har hon stått och lagat frukost åt oss innan vi ska åka! Supertant den där alltså!
Annars har vi gått på massa museum(textlmuseet var bäst med alla traditionella kläder), åkt över floden till ett gammalt fort, sett kattstatyerna, gått på bion "cloudy with a chanse of meatballs" och jag har fått fly från div stalkers som blir helt galna när de ser en blond tjej. Vi är väldigt väldigt exotiska här!
Imorgon drar vi mot Niah Caves, tar nog runt 15 timmar minimum....Men det blir det värt!
Verkligheten är inte helt som barndomsdrmmen men mer passande för vad vi är ute efter nu! Kuching, katternas stad, landade vi i för snart 5 dagar sen och vi r fortfarande kvar här! En storstad, helt vad man INTE trodde skulle finnas här. Det roliga är att det finns allt annat ocksa: regnskog, grottor, Ibanpeople och longhuses, orangutanger och div, bara en busstur iväg åt något håll!
Vi hittade ett jättebra Guesthouse med jättetrevlig personal som hjälpt oss hitta och ta oss överrallt och träffade en malay urrsprungligen från Kuala Lumpur men boende här sen 4 år som jobbar som fotograf och är en vandrande infokälla för oss!
Sen fann vi en skottsk tjej som vi drog till orangutang conservationcenter med 2:a dagen. Vi hittade en gammal skrotig skolbuss som skumpade iväg med oss ca 45 min utanför staden och vipps så var vi i regnskogen! En 2 km promenad i stekhet sol(vi är vid ekvatorn nu....) ledde oss till orangutangdelen av skogen.
Vi hade fått reda på av våra hjälpsamma receptionister att matningen av dem var kl 9 och att man då var garanerad att få se dem, eftersom det är djungel och de är helt vilda så kan de ju annars helt enkelt skita i att visa sig(precis som det ska vara)!
Det var så kul att få se dem när de svingade sig in för att ta för sig av bananerna och de är så otroligt lekfulla (och retfulla) av sig! En mamma satt med en unge på sig som konstant tog maten ifrån henne så till slut ledsnade hon och slängde upp ungen i luften till grenen ovan så att hon skulle få äta ifred!
Vår fotograf berättade för oss att det fanns ett longhouse som han hade gjort ett reportage om som inte var som de andra longhousen som det ordnades guidade turer med. Han sa att de var turistade och verbetalande och att inget var äkta och gav oss namnet på det han besökt i stället. Så vi fick namnet på en stad att åka local buss till sen namnet på en by att ta minibus till, namnet på longhouset och en kontaktperson där som kände honom och sa att vi skulle säga hans namn och att vi då skulle få sova där 2 nätter.
Så det gjorde vi! Helt galet egentligen. Nr vi kom till första byn förskte alla blåsa oss och skulle ha 40 MYR för resan. Men vi sket i dem och så fick jag syn på vad som såg ut som en snäll farbror och frågade honom istället. Tur som jag hade så VAR han också snäll och när han läste min lapp och sg namnet på fotografen blev det en väldig fart på folket där och 10 min senare fanns en minvan på plats som redan var fylld där bak och som körde oss 45 min mitt ute i ingenstans för 5 MYR/skalle...kontakter är bevisligen allt!
Vi blev avsläppta efter en flod en liten by på vägen utanför longhouset och kände oss helt borta. Shit, här kommmer vi oanmälda tänkte vi och ska fråga om vi får bo hos dem! Otroligt emot allt man själv blivit upplärd till om vett och etikett...
Det kom ut lite folk och stirrade på oss och vi frågade en äldre man efter vår kontaktperson och berättade att vi kände fotografen. Som tur var spräckte han upp i ett leende och bjöd in oss i sitt hus och hämtade sin fru - som visade sig vara den vi letade efter. Och där stannade vi i 2 dagar och 2 nätter och jag har aldrig upplevt nagot liknade.
Det var ett traditionellt longhouse. byggt helt i bambu stående över marken med 180 pers boende i de 20 olika husen, varje hus vägg i vägg. Som ett enda stort kollektiv, byggt i bambu, med fattig urbefolkning ute i ingenstans i Borneo. varav 2 st "pratade" engelska.
Det var väldigt väldigt konstigt men otroligt häftgt samtdigt. Vi hade med oss en fotboll till barnen och kakor till alla som vi gick med henne och delade ut och fick på så sätt visa upp oss fr alla och hon kunde förklara att vi kände fotografen.
Jag vet inte helt vad jag ska skriva om vistelsen. Vi flöt in i deras livsstil och när de bara låg ute och sov på bambugången när det var för varmt ute så gjorde vi det också, vi gick tll floden när vi behövde tvätta kläder eller oss själva/ borsta tänder, vi gick runt by och hälsade på hennes familj och fick Lichifrukt från mennes brors fruktträd, vi gick upp ibergen och såg deras vattenfall, deras pepparodling, deras kakaobönsodling, deras risfällt och de som jobbade där och titade när de fiskade i floden.
Vi åt deras mat(båda 2 fick anstränga oss lite där, kräsna som vi är men det var bara att tacka och ta emot....) med dem på vardagsrummsgolvet framför deras tv med 2 kanaler, lyssnade på deras malaymusik blandat med scorpionslåtar(!), lyssnade på när de spelade gitarr, lyssnade på alla hundar på nätterna och konsant galande av tuppar, såg på solnedgången och uppgången och bara tog in allt. Samt lärde dem spela yatzy!
De var otroligt vänliga och tanten var helt underbar. När vi gått i bergen var det korsande av floden hela tiden(hoppa på sten-sen ver...) och våra skor var väldgt skitiga. Då när hon var och tvättade kläder tog hon våra skor också för de var så smutsiga sa hon och så kunde det inte vara! Sen tyckte hon att vi skulle gå och lägga oss kl 8 en kväll då vi skulle upp tidigt dan efter! Och morgonen vi skulle resa knackade hon i kökstaket(vårt golv) och jag vaknar (kl 5.20) av "linn,linn. wake upp!, wake jakob!" och när vi tar oss ned till köket så har hon stått och lagat frukost åt oss innan vi ska åka! Supertant den där alltså!
Annars har vi gått på massa museum(textlmuseet var bäst med alla traditionella kläder), åkt över floden till ett gammalt fort, sett kattstatyerna, gått på bion "cloudy with a chanse of meatballs" och jag har fått fly från div stalkers som blir helt galna när de ser en blond tjej. Vi är väldigt väldigt exotiska här!
Imorgon drar vi mot Niah Caves, tar nog runt 15 timmar minimum....Men det blir det värt!
hajjakt och shoppingfeber
Ok, av ren snålhet har jag inte vart på internet då det kostar skjortan på koh tao som har internetkartell! Så nu blir det uppdatering igen.
Tiden på koh tao försvan som alltid alldeles för fort.
På mitt frsta fundive så fick jag en asrolig britt som DM som hade hört att hajarna var tillbaka på chumpon pinnacle så vi drog dit på hajjakt. Inga hajar blev det men bluespotted stingrays, jellyfish, barracudas och hela company fanns på plats och vi gick ned till 28 m: helt underbart! Jag och en eng tjej fick dyka tillsammans då jakob var odykbar och hon var jttetrevlig. Vi simmade ut och snorklade också och blev omringade av massa parrotfish som mkt nyfkna.
Jag fick inte se några hajar på de andra dyken heller och hade gett upp då vi drog ut på båttur runt hela koh tao med hanna och koko och 4 andra pajsare på snorkeltur. På första stoppet shark bay(där vi alltid badar) simmade jag iväg en bit och hittade en angelfish som jag flöt och tittade på då jag såg en stor triggerfish simma omkring(känd för att vara aggressiva och jag hade inga fenor men är förtjust i mina tår) och började simma tillbaka mot båten medan jag höll ett öga pa den. Helt plötsligt har jag en haj framför mig! Triggerfish bakom, haj framför! Vad gör man? Slutade simma och bara flöt pa ytan och kikade på hajen. 1:a tanken var: shit vad coolt! 2:a tanken var: shit, vad stor den r! 3:e tanken var: ehe...hoppas den inte är hungrig... Men det var "bara" en reefshark och de är väldigt lugna och äter bara småfisk. Den brydde sig inte om mig och simmade lugnt under och förbi mig. Vaknade till liv igen och började simma assnabbt upp till båten, hoppade upp med snorkel på och mantrade: "jagsågenhajjagsågenhajjagsågenhaj" tills jag var säker på att alla hört det. Sen lugnade jag ned mig lite.
Så jag fick äntligen se min haj! =)
Annars så brände vi oss hela bunten rejält ,som vanligt(i alla fall när det gäller hanna och mig), och gick och ojjade oss och såg ut som polkagrisar. Efter 2 nätter med yoghurt som bodylotien var det bara hallonvarning på färgen.
Sen var det dags att säga hejdå till koh tao(men jag kommer tillbaka, det vet jag) och hoppa på nattbten till surrathani och vidare till Malaysia. Efter 29 h var vi äntligen framme i Kuala Lumpur och vi har nu lokaliserat oss hyffsat bra. Jag älskar den här staden! även fast de stirrar så mkt... Har fått vart med på ett till kort med en indisk fam som stirrat på mig ett tag i kassakön och till slut frågade om de fick ta kort. Visst,visst!
Det är som om vi har stämpel exotiskt djur på oss! Men jag blir inte så trackasserad när jakob är med så det är bra! Jag håller hororna borta från honom och han ser till att jag inte blir trackasserad. Perfekt!
Massa shopping har det blivit och mer blir det.
Idag åkte vi till Sunway lagoon pa vattenland och nöjespark. Kul med vattenkanor och svalka men det var lågsesong och nöjesparken var till mesta delen stängd och fr dåligt betyg.
Vi lyckades först gå av fel men kom till slut fram och när vi skulle hem hittade vi ingen busshållplats och fick gå 30 min innan vi fann en! Det är vår resa i ett nötskal....Ungefär som igår när vi skulle till petronas towers, var ute i god tid, kom dit men hittade inte billjettsalget! Irrade runt i 1 h och när vi fann det var det fullt! Jaha..skit samma tänkte vi och försökte hitta central park ist...men hittade inte det heller! Visade sig senare att det var rakt utanför petronas och att vi gått förbi det....! Hm..hittade det ju till sist i alla fall... Kikade inne i snobbgallerian som hadde svenska priser och shoppingdjvulen tog tag i mig och jag var glad jag lämnat kortet på rummet! Sjukt vad billigt det är...och att dom anser att det är dyrt här...och all man själv blir så snål...
Det var allt denna ggn!
Tiden på koh tao försvan som alltid alldeles för fort.
På mitt frsta fundive så fick jag en asrolig britt som DM som hade hört att hajarna var tillbaka på chumpon pinnacle så vi drog dit på hajjakt. Inga hajar blev det men bluespotted stingrays, jellyfish, barracudas och hela company fanns på plats och vi gick ned till 28 m: helt underbart! Jag och en eng tjej fick dyka tillsammans då jakob var odykbar och hon var jttetrevlig. Vi simmade ut och snorklade också och blev omringade av massa parrotfish som mkt nyfkna.
Jag fick inte se några hajar på de andra dyken heller och hade gett upp då vi drog ut på båttur runt hela koh tao med hanna och koko och 4 andra pajsare på snorkeltur. På första stoppet shark bay(där vi alltid badar) simmade jag iväg en bit och hittade en angelfish som jag flöt och tittade på då jag såg en stor triggerfish simma omkring(känd för att vara aggressiva och jag hade inga fenor men är förtjust i mina tår) och började simma tillbaka mot båten medan jag höll ett öga pa den. Helt plötsligt har jag en haj framför mig! Triggerfish bakom, haj framför! Vad gör man? Slutade simma och bara flöt pa ytan och kikade på hajen. 1:a tanken var: shit vad coolt! 2:a tanken var: shit, vad stor den r! 3:e tanken var: ehe...hoppas den inte är hungrig... Men det var "bara" en reefshark och de är väldigt lugna och äter bara småfisk. Den brydde sig inte om mig och simmade lugnt under och förbi mig. Vaknade till liv igen och började simma assnabbt upp till båten, hoppade upp med snorkel på och mantrade: "jagsågenhajjagsågenhajjagsågenhaj" tills jag var säker på att alla hört det. Sen lugnade jag ned mig lite.
Så jag fick äntligen se min haj! =)
Annars så brände vi oss hela bunten rejält ,som vanligt(i alla fall när det gäller hanna och mig), och gick och ojjade oss och såg ut som polkagrisar. Efter 2 nätter med yoghurt som bodylotien var det bara hallonvarning på färgen.
Sen var det dags att säga hejdå till koh tao(men jag kommer tillbaka, det vet jag) och hoppa på nattbten till surrathani och vidare till Malaysia. Efter 29 h var vi äntligen framme i Kuala Lumpur och vi har nu lokaliserat oss hyffsat bra. Jag älskar den här staden! även fast de stirrar så mkt... Har fått vart med på ett till kort med en indisk fam som stirrat på mig ett tag i kassakön och till slut frågade om de fick ta kort. Visst,visst!
Det är som om vi har stämpel exotiskt djur på oss! Men jag blir inte så trackasserad när jakob är med så det är bra! Jag håller hororna borta från honom och han ser till att jag inte blir trackasserad. Perfekt!
Massa shopping har det blivit och mer blir det.
Idag åkte vi till Sunway lagoon pa vattenland och nöjespark. Kul med vattenkanor och svalka men det var lågsesong och nöjesparken var till mesta delen stängd och fr dåligt betyg.
Vi lyckades först gå av fel men kom till slut fram och när vi skulle hem hittade vi ingen busshållplats och fick gå 30 min innan vi fann en! Det är vår resa i ett nötskal....Ungefär som igår när vi skulle till petronas towers, var ute i god tid, kom dit men hittade inte billjettsalget! Irrade runt i 1 h och när vi fann det var det fullt! Jaha..skit samma tänkte vi och försökte hitta central park ist...men hittade inte det heller! Visade sig senare att det var rakt utanför petronas och att vi gått förbi det....! Hm..hittade det ju till sist i alla fall... Kikade inne i snobbgallerian som hadde svenska priser och shoppingdjvulen tog tag i mig och jag var glad jag lämnat kortet på rummet! Sjukt vad billigt det är...och att dom anser att det är dyrt här...och all man själv blir så snål...
Det var allt denna ggn!
Under ytan igen
Resan tog en helomvändning. Vi drar tillbaka till thailand och drar till Koh Tao kom vi fram till.
Så efter 3 dagar i galna bangkok satte vi oss på nattbussen och blev utsläpade från den av vår ettriga busschauff ör. Sov 4 h på ett golv innan båten till koh tao gick. Jag var så trött att jag inte ens spydde eller blev illamående!
Halvgroggiga och utan tidsuppfattning var vi så äntligen tillbaka på vår paradisö .
Lite mera hus men inte överdrivet mkt har hänt här sen sist(tack och lov!). älskar feelingen. Det är så avslappnat.
Jag har hållit allt hemligt från hanna också som sänt mer och mer desperata meddelanden till mig om varför jag inte hör av mig och när vi kommer. Vi såg ingen skymt av henne så tidigt så vi drog till stranden som de bommat för den vanliga vägen för vilket resulterade i att vi hoppade på klippor och vadade i vattnet för att ta oss dit. Jakob trillade i med väska och allt under många svordommar och jag fick bita tungan av mig för att inte skratta. Till slut hittade vi äntligen stranden och fick för första ggn på resan ligga på en vit strand(i princip folktom!) och sola. Vi inhandlade snorkel också så det blir mkt av det i framtiden.
Hittade Hanna på easy bar på hemvägen då hon satt och plockade loppor från easy(den trofasta hunden som eskoterar henne verallt). Trodde nästan att hon skulle sluta andas då hon skrattade så mkt och det var helt underbart att se henne igen. Tänk att vi båda är här nu igen! 1,5 år senar! Ock koko såklart var det kul att se! Han är alltid så glad!
Idag gjorde jag repetition course men en engelsk tjej och fick äntligen dyka igen! Varfr har jag låtit det gå så lång tid sen sist? Jag har vart en dum, snål idiot! Har lovat mig själv att aldrig låta det gå så här lång tid igen mellan dyken.
Det var inga som helst problem att komma igen dock, men jag märkte hur mkt jag saknat det. Tack och lov för bra minne! Ska ut imorgon bitti igen. Packning av utrustning 7.15 p morgonen! Och så blir det fest inne i siaree på kvällen med hannas irländska polare.
Koh Tao är underbart! Bara Jakob får ordning på sina tår så blir allt bra! Har man otur så har man, och han har mer otur en de flesta. Fast thai antibiotika fixar allt!
Så efter 3 dagar i galna bangkok satte vi oss på nattbussen och blev utsläpade från den av vår ettriga busschauff ör. Sov 4 h på ett golv innan båten till koh tao gick. Jag var så trött att jag inte ens spydde eller blev illamående!
Halvgroggiga och utan tidsuppfattning var vi så äntligen tillbaka på vår paradisö .
Lite mera hus men inte överdrivet mkt har hänt här sen sist(tack och lov!). älskar feelingen. Det är så avslappnat.
Jag har hållit allt hemligt från hanna också som sänt mer och mer desperata meddelanden till mig om varför jag inte hör av mig och när vi kommer. Vi såg ingen skymt av henne så tidigt så vi drog till stranden som de bommat för den vanliga vägen för vilket resulterade i att vi hoppade på klippor och vadade i vattnet för att ta oss dit. Jakob trillade i med väska och allt under många svordommar och jag fick bita tungan av mig för att inte skratta. Till slut hittade vi äntligen stranden och fick för första ggn på resan ligga på en vit strand(i princip folktom!) och sola. Vi inhandlade snorkel också så det blir mkt av det i framtiden.
Hittade Hanna på easy bar på hemvägen då hon satt och plockade loppor från easy(den trofasta hunden som eskoterar henne verallt). Trodde nästan att hon skulle sluta andas då hon skrattade så mkt och det var helt underbart att se henne igen. Tänk att vi båda är här nu igen! 1,5 år senar! Ock koko såklart var det kul att se! Han är alltid så glad!
Idag gjorde jag repetition course men en engelsk tjej och fick äntligen dyka igen! Varfr har jag låtit det gå så lång tid sen sist? Jag har vart en dum, snål idiot! Har lovat mig själv att aldrig låta det gå så här lång tid igen mellan dyken.
Det var inga som helst problem att komma igen dock, men jag märkte hur mkt jag saknat det. Tack och lov för bra minne! Ska ut imorgon bitti igen. Packning av utrustning 7.15 p morgonen! Och så blir det fest inne i siaree på kvällen med hannas irländska polare.
Koh Tao är underbart! Bara Jakob får ordning på sina tår så blir allt bra! Har man otur så har man, och han har mer otur en de flesta. Fast thai antibiotika fixar allt!
Uppdatering och plan B
Ojoj, nu har det hänt saker! Snabb sammanfattning:
Luang Prabang = underbart. Vi drog till Kuang Si waterfall och plaskade och hoppade nedför det i 2 h. Det klart vackraste hittills på resan! Tyvärr fick jag en elak förkylning på köpet som jag fortfarande sliter med men nu är jag hyffsat återställd igen.
Efter LuangPrabang åkte vi guppig bergsväg till Vangvien "tubingparadiset" som vi hört så mkt bra om. Vi fann snabbt ut att tubing i princip går ut på att dricka sig skitfull och sen glida lite nedför floden i gummiringar... Hela fjortismentaliteten kraschade lite med min bild av det och jag blev lite besviken. Spec som det dog en dagarna innan under tubingen(aspackad så klart). Jag tyckte det var ganska oansvarigt koncept.
Men vi gick på vandring i alla fall till en grotta(vi var svettpölar när vi äntligen tagit oss det 6 km dit och sen klättrat de sista 200 metrarna) men jättefin utsikt (och ormar på klätterstigen) och strax nedanför ett jättefint badställe. Tack vare det så blev det godkänt för Vangvien.
Vi har också hunnit med huvudstaden Vientiane som vi fick irra runt i
Vi hittade också ett scandinavian bakery och swedish bakery så sverige har satt sina spår där också! Ahlgrens bilar, arlaprodukter, leksand knäckebröd och chokladbollar: hela kittet fanns! Men de i kassan hade ingen pejling på vad scandinavia eller sweden var!
Rummet vi bodde i måste ta priset för värsta hittills, det regnade t.o.m in på natten så vi fick klippa upp gamla vattenflaskor och placera ut dem på golvet så att det skulle regna i dem och inte på golvet! Men,men, billigt var det!
Sen kom det storm, tsunami och tyfloner i länderna runt omkring och vi blev lite lätt chockade. Hade vi gjort resan omvänt som vi först planerat hade vi vart i cambodia eller vietnam nu och flytit runt på drivved. T.o.m så dra Laos blev
Just nu är vi i Bangkok och funderar. Man kommer alltid tillbaka till Thailand verkar det som. To be continued.....
Luang Prabang = underbart. Vi drog till Kuang Si waterfall och plaskade och hoppade nedför det i 2 h. Det klart vackraste hittills på resan! Tyvärr fick jag en elak förkylning på köpet som jag fortfarande sliter med men nu är jag hyffsat återställd igen.
Efter LuangPrabang åkte vi guppig bergsväg till Vangvien "tubingparadiset" som vi hört så mkt bra om. Vi fann snabbt ut att tubing i princip går ut på att dricka sig skitfull och sen glida lite nedför floden i gummiringar... Hela fjortismentaliteten kraschade lite med min bild av det och jag blev lite besviken. Spec som det dog en dagarna innan under tubingen(aspackad så klart). Jag tyckte det var ganska oansvarigt koncept.
Men vi gick på vandring i alla fall till en grotta(vi var svettpölar när vi äntligen tagit oss det 6 km dit och sen klättrat de sista 200 metrarna) men jättefin utsikt (och ormar på klätterstigen) och strax nedanför ett jättefint badställe. Tack vare det så blev det godkänt för Vangvien.
Vi har också hunnit med huvudstaden Vientiane som vi fick irra runt i
i över en timme f r att hitta boende. Anledningen såg vi sen vid floden: det var en stor flodfestivalJag blev stalkad av en grupp asiater som till slut tog modet till sig och frågade om de fick ta kort med mig. Ganska humoristiskt faktiskt. Jag antar att vi stod ut lite bland alla andra...
som hade 25årsjubileum och en massa asiater vallfärdade dit. Det hela liknade en stor karnival med massa
spelbord och sjukt mkt shoppingbodar.
Vi hittade också ett scandinavian bakery och swedish bakery så sverige har satt sina spår där också! Ahlgrens bilar, arlaprodukter, leksand knäckebröd och chokladbollar: hela kittet fanns! Men de i kassan hade ingen pejling på vad scandinavia eller sweden var!
Rummet vi bodde i måste ta priset för värsta hittills, det regnade t.o.m in på natten så vi fick klippa upp gamla vattenflaskor och placera ut dem på golvet så att det skulle regna i dem och inte på golvet! Men,men, billigt var det!
Sen kom det storm, tsunami och tyfloner i länderna runt omkring och vi blev lite lätt chockade. Hade vi gjort resan omvänt som vi först planerat hade vi vart i cambodia eller vietnam nu och flytit runt på drivved. T.o.m så dra Laos blev
översvämmat så vi har haft en fruktansvärd tur i oturen.Nu har vi funderat om kommit fram till plan B. Omvänd reserutt, stryk ut vietnam som just nu jobbar för att åtreställa sig och hjälpa skadade och hemlösa, ta malaysia och Bourneo nu och spara cambodia sist då de förhoppningsvis är uppe på fötter igen. Jag åker inte hem innan jag sett Angkor, så är det bara!
Just nu är vi i Bangkok och funderar. Man kommer alltid tillbaka till Thailand verkar det som. To be continued.....
