Ingen fara pa taket
Jag vet inte helt vad det beror pa, det kan vara att jag vart sjuk 1 ve nu och det naturligt forsvinner, att jag blev sa skramd av kliniken med alla konstiga dropp, att tabletterna fungerar eller att det ar en placeboeffekt, oavsett vilket sa ar jag pa battringsvag och kunde krypa ur sangen igen.
Idag akte vi till en silkesfarm och fick se hela processen: fran att de odlade blad till silkesmaskarna till den fardiga produkten. Det var OTROLIGT haftigt att se och det kanns ocksa bra att se ett projekt som det som ger jobb till folket i utkanterna av byarna och son INTE tillater barnarbete.
Man kan ju ocksa undra vem som kom pa hela grejjen att gora nagot sa vackert fran nagot som ursprungligen ar en ful restprodukt fran larver!
Vi fick se nar de kokade kokongerna och nystade upp dem till tradar, spann det pa spinnrockar, fargade det och vavde. Helt otroligt.
Vi letade upp var tuk-tuk chauffor igar och fick honom att kora oss hela dagen, forst till silkesfarmen och sen till landminemuseet.
Sa det var en ganska typisk dag i kambodja: forst ser man nagot otroligt vackert och glatt och sen sa moter man fruktansvard historia och verklighet.
Landminemuseet var valdigt nodvandigt att aka till, inte kul, men nodvandigt. Det finns fortfarande runt 6 milj landminor och UXO gomda i landet, det ar helt fruktansvart nar man tanker pa det. Sa mkt tankbar odlingsbar mark som nu ar dodsfallor.
Museet hade startats av Aki Ra, en fd barnsoldat som ursprungligen vart med i Khmer Rouge och planterat minorna, men som sen gatt over till kambodjas nationalarme och borjat med de-mining i stallet. Till slut hade han samlat pa sig sa manga landminor och UXO att han kunde skapa ett museum. Det sager en hel del tycker jag.
Igar sa traffade vi en jattetrevlig tavelhandlare och pa nagot konstigt satt var vi plotsligt sittandes pa sma barnplaststolar och pratade kamodjas historia och politik och fick lite insikt fran honom. Han hade mkt att saga och det marks att de har vart med om sa mkt for de ar sa oppna och vill verkligen beratta for en och fa ur sig allt de tankt pa under sa manga ar.
Vi markte ocksa fran honom att allt kanske inte helt ar sa bra som regeringen vill fa det att se ut till omvarden, men att det anda ar battre. Turisterna borjar ju komma nu och ekonomin satter fart, jag hoppas bara att det leder till forbattring och att de klarar av det och inte forstor landet.
Ikvall kopte vi bussbiljetter till Phenom Pen. Det ar lite synd att aka ifran siem reap men klockan tickar och vi kan inte stanna langre. En dag kommer jag komma tillbaka hit igen, det kanner jag pa mig. Och da tanker jag inte vara sjuk.
Bussresa imorgon blir bra for da far jag en till dag att bli battre pa innan Phenom Pen ska utforskas efter det ar vi fortfarande lite kluvna over vad vi ska aka men det blir nog efterlangtad bad och dykning pa nagon avlagsen o i thailand. Alla turister haller till i kho lanta och phuket sa om man bara undviker de stallena borde det bli bra.
Idag akte vi till en silkesfarm och fick se hela processen: fran att de odlade blad till silkesmaskarna till den fardiga produkten. Det var OTROLIGT haftigt att se och det kanns ocksa bra att se ett projekt som det som ger jobb till folket i utkanterna av byarna och son INTE tillater barnarbete.
Man kan ju ocksa undra vem som kom pa hela grejjen att gora nagot sa vackert fran nagot som ursprungligen ar en ful restprodukt fran larver!
Vi fick se nar de kokade kokongerna och nystade upp dem till tradar, spann det pa spinnrockar, fargade det och vavde. Helt otroligt.
Vi letade upp var tuk-tuk chauffor igar och fick honom att kora oss hela dagen, forst till silkesfarmen och sen till landminemuseet.
Sa det var en ganska typisk dag i kambodja: forst ser man nagot otroligt vackert och glatt och sen sa moter man fruktansvard historia och verklighet.
Landminemuseet var valdigt nodvandigt att aka till, inte kul, men nodvandigt. Det finns fortfarande runt 6 milj landminor och UXO gomda i landet, det ar helt fruktansvart nar man tanker pa det. Sa mkt tankbar odlingsbar mark som nu ar dodsfallor.
Museet hade startats av Aki Ra, en fd barnsoldat som ursprungligen vart med i Khmer Rouge och planterat minorna, men som sen gatt over till kambodjas nationalarme och borjat med de-mining i stallet. Till slut hade han samlat pa sig sa manga landminor och UXO att han kunde skapa ett museum. Det sager en hel del tycker jag.
Igar sa traffade vi en jattetrevlig tavelhandlare och pa nagot konstigt satt var vi plotsligt sittandes pa sma barnplaststolar och pratade kamodjas historia och politik och fick lite insikt fran honom. Han hade mkt att saga och det marks att de har vart med om sa mkt for de ar sa oppna och vill verkligen beratta for en och fa ur sig allt de tankt pa under sa manga ar.
Vi markte ocksa fran honom att allt kanske inte helt ar sa bra som regeringen vill fa det att se ut till omvarden, men att det anda ar battre. Turisterna borjar ju komma nu och ekonomin satter fart, jag hoppas bara att det leder till forbattring och att de klarar av det och inte forstor landet.
Ikvall kopte vi bussbiljetter till Phenom Pen. Det ar lite synd att aka ifran siem reap men klockan tickar och vi kan inte stanna langre. En dag kommer jag komma tillbaka hit igen, det kanner jag pa mig. Och da tanker jag inte vara sjuk.
Bussresa imorgon blir bra for da far jag en till dag att bli battre pa innan Phenom Pen ska utforskas efter det ar vi fortfarande lite kluvna over vad vi ska aka men det blir nog efterlangtad bad och dykning pa nagon avlagsen o i thailand. Alla turister haller till i kho lanta och phuket sa om man bara undviker de stallena borde det bli bra.
Kommentarer
Trackback
