Äventyr i....

...de sistsa dagarna har vart handelserika!
Jag backar bandet lite:
Efter 5 dagar i phnom penh, efter en tuktuk tur ut pa landet och ett gammalt tempel, berattade jag for Jakob att jag hade kanslan av att om vi inte akte darifran snart sa skulle vi do i en trafikolycka. Tur nog hade han exakt samma kansla sa vi bestalde biljetter darifran samma kvall. Jag han nse 3 manniskor ramla av sin vespa och en otroligt-nara-krock, men vi tog oss darifran innan vi behovde uppleva nagot varre!
Resan till Bangkok(alla vagar gar till bangkok verkar det som...) var...speciell. Forst lokalbuss till gransen dar jag strategiskt valde fonstersatet medans jakob fick gangen och med den stirrandes manniskor och klangiga barn pa kopet. Sen fick vi fint promenera over gransen, ga igenom knarkhundar och proppa in oss i en liten minibus med andra turister. Daribland fanns det en arg italienare och en fransk retsticka. Italienaten var psyko kom jag snabbt fram till och det forsta han gjorde var att forolampa fransyskan och sen var livet igang. Fransmannen och italienaren hade valdsamma diskussioner och m,er an en gang trodde vi de skulle ryka ihop. Stamningen var minst sagt tryckt och jag skruvade upp mp3n pa full volym. Nar sen franskarna har hoppat av sa sitter italienaren och gor gester och tecken och ser ut att prata sa jag tar ur lurarna och mkt riktigt: hyan sitter och for ett samtal, med sig sjalv, i sakert 10 min.
Till slut var i framme i bangkoik, khaosan, fixade biljetter darifran direkt och akte sen och sag pa Christmas Carol med 3d briller pa MBK for lite julkansla. Pa tuktuk vagen hem akte vi med en galen horminstnt grabb som korde om taxibilar och tyckte kvallsbangkok var hans formel1 bana. Jag satrt hela tiden och tankte: vi kommer do, vi kommer do! En bil som kom korandes fran en sidogata missade oss precis och jag fick irrationella tankar som : och jag som inte hoppat bungeyjumop annu! i mitt huvud...
En natt i bangkok blev det och kvallen efter satte vi oss pa bussen till Chompon for att sen ta bat till Koh Pangan. Vi resonerade att efter full moon party ar nog on tom.
Pa nattbussen dit gick bussen sonder 3 ggr vad jag var medveten om. Formodligen markte jag inte de andra gangerna. Vi forstod in te varfor bussen stannade och nar vi hade statt stilla ett tag sa gar vi ut och ser delar av motorn ligga pa vagtenb och savrt rok ryka ur motorn. En amerikan star och pekar pa motordelarna och sager: tror ni det dar ar viktigt?! Det slutade med att vi satt och pratade med honoim fram till kl 2 pa natten, han var otroligt intressant och inte alls amerikansk av sig! Han skulle till kho tao och ta divemaster sa det var var typ av manniska. Han hade flyttat runt mkt med sin familj nar han var ung eftersom hans far jobbade i millitaren och massvis med historier att beratta.
Resan borjade kl 18 dagen innan och kl 14 var vi iland pa koh pangan! Lite latt resa sadar....Det roliga var att vi iland valde en snubbe(bland 50 andra skrikande) spm korde oss till ett avskjilt stalle norrut. I bilen kommer det fram att hans bror bor i Uppsala(traffade svensk tjej och hamnade dar) och han kor oss til samma stalle jag bodde pa fopr 2 ar sen! Inte samma hotell men samma strand, hotellet brevid!
Sa har ar vi nu och tar igen oss och livet ar underbart!